7 Iris var den sjunde asteroiden som upptäcktes. Den upptäcktes av den brittiske astronomen J. R. Hind den 13 augusti 1847 i London. Iris döptes efter regnbågsgudinnan i den grekiska mytologin.[7]

7 Iris Astronomisk symbol för 7 Iris
Animation av Iris omloppsbana
Upptäckt[1]
UpptäckareJ. R. Hind
UpptäcktsplatsLondon
Upptäcktsdatum13 augusti 1847
Beteckningar
MPC-beteckning7 Iris
AlternativnamnA847 PA
Uppkallad efterIris[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium2,936403984 AU
439 279 783 km
Perihelium1,8361303 AU
274 681 190 km
Halv storaxel2,386267155 AU
356 980 485 km
Excentricitet0,23054285
Siderisk omloppstid1 346,40905 d (3,69 år)
Medelomloppshastighet19,261 km/s
Medelanomali111,5356°
Inklination5,523063°
Longitud för uppstigande nod259,65081°
Periheliumargument145,26278°
Fysikaliska data
Dimensioner260×220×155[4] km
199,83[3] km
Massa2,39±0,18×1019[5]kg
Medeldensitet5,7[5] g/cm³
Siderisk rotationsperiod7,1388[6] h
Polekliptisk latitud15°[4]
Polekliptisk longitud+25°[4]
Albedo0,2766[3] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~171
Max: 175
SpektraltypS
Skenbar magnitud6,7-11,4
Absolut magnitud (H)5,51

Ljuskurveanalyser visar att den är liksom 6 Hebe, kantig. Iris yta uppvisar skiftande albedo, kanske har den en stor ljus fläck på den norra hemisfären. Ytan är i allmänhet väldigt ljus och är troligtvis en blandning mellan nickel-järn metaller och magnesium.

Radarstudier från Arecibo-observatoriet antyder att ytan är jämn på decimeternivå men uppvisar ojämnheter när man kommer upp över meternivån. Det finns anledning att tro att det finns plana ytor på asteroiden.[4]

Radarobservationer vid Arecibo-observatoriet visar att den ockulterade en stjärna den 26 maj 1995 och senare 25 juli 1997. Båda observationerna visar att Iris har en diameter på ca 200 km.

Referenser

redigera
  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 5 februari 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 13, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] ”JPL Small-Body Database Browser on Iris” (på engelska). NASA, JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=7. Läst 31 augusti 2011. 
  4. ^ [a b c d] David L. Mitchell, Steven J. Ostro, Keith D. Rosema, R. Scott Hudson, Donald B. Campbell, John F. Chandler and Irwin I. Shapiro (november 1995). ”Radar Observations of Asteroids 7 Iris, 9 Metis, 12 Victoria, 216 Kleopatra, and 654 Zelinda”. Icarus. sid. Volume 118, Issue 1, Pages 105-131. doi:10.1006/icar.1995.1180. Arkiverad från originalet den 26 maj 2011. https://www.webcitation.org/5yxiywyfy?url=http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL. Läst 5 februari 2009. 
  5. ^ [a b] Yu. Chernetenko. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 27 september 2008. 
  6. ^ M. aasalainen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. Arkiverad från originalet den 16 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080216072340/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. Läst 13 september 2008. 
  7. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 13. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA13&dq=7+Iris&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=7%20Iris&f=false. Läst 27 april 2015 

Externa länkar

redigera