Hoppa till innehållet

Palladium

Från Wikipedia
Palladium
Nummer
46
Tecken
Pd
Grupp
10
Period
5
Block
d
Ni

Pd

Pt
RodiumPalladiumSilver
[Kr] 4d10
46Pd



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa106,42 u
UtseendeSilvrigt vit metallisk
Fysikaliska egenskaper
Densitet12 023 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 828,05 K (1 554,90 °C)
Kokpunkt3 236 K (2 963 °C)
Molvolym8,56 × 10-6 /mol
Smältvärme17,6 kJ/mol
Ångbildningsvärme357 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie140 (169) pm
Kovalent radie131 pm
van der Waalsradie136 pm
JonisationspotentialFörsta: 804,4 kJ/mol
Andra: 1 870 kJ/mol
Tredje: 3 177 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Kr] 4d10
e per skal2, 8, 18, 18, 0
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd+1, -1 (svag bas)
Elektronegativitet2,20 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturkubisk tätpackning (ccp)
Ljudhastighet3 070 m/s
Elektrisk konduktivitet9,5 × 106 A/(V × m)
Mohs hårdhet4,75
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Palladiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
102Pd 1,02 %
Stabil
104Pd 11,14 %
Stabil
105Pd 22,33 %
Stabil
106Pd 27,33 %
Stabil
107Pd {syn.} 6,5 × 106 år β- 0,033 107Ag
108Pd 26,46 %
Stabil
110Pd 11,72 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Palladium är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen lätta platinametaller. Det upptäcktes 1803 av William Hyde Wollaston och uppkallades efter den 1802 upptäckta asteroiden Pallas. Palladium räknas som en ädelmetall.

Palladium är mycket korrosionsbeständigt och räknas kemiskt som en ädelmetall. Den är en silvervit och utomordentligt smidbar metall. Den angrips inte av luft eller svavelväte men löses av salpetersyra och svavelsyra.[1]

Vid rumstemperatur kan metallen i kompakt form lösa 900 gånger sin egen volym vätgas och i kolloidal form 3 000 gånger. Det upplösta vätet är synnerligen reaktivt (atomärt), och finfördelad palladium utgör därigenom en effektiv katalysator för hydrering.[1]

Organiska föreningar

[redigera | redigera wikitext]

Palladiumorganiska föreningar är komplex, bildade ur oorganiska palladiumföreningar och omättade organiska ämnen. De är i allmänhet instabila och vid deras sönderfall bildas ofta andra ämnen än utgångsmaterialen. Oorganiska palladiumföreningar katalyserar på så sätt vissa reaktioner inom organisk kemi.[1]

I naturen förekommer palladium i gedigen form med andra platinametaller i flodsandavlagringar i bland annat Brasilien och Ryssland.[1]

Enligt en svensk lag från 1999 [2] stadgas att man kan få tillstånd att sälja arbeten av palladium som ädelmetallarbeten. I legering med guld, platina eller silver används palladium till smycken, tandfyllningar samt inom elektronik och för katalysatorer.[1]