Hoppa till innehållet

Republiken Katalonien

Från Wikipedia
Republiken Katalonien
República Catalana
Flagga
Nationalsång: Els segadors
läge
Huvudstad
(även största stad)
Barcelona
Officiella språk Katalanska
Occitanska
Spanska
Demonym katalan
Statsskick Republik under provisorisk regering
 -  President Carles Puigdemont
Nationalförsamling Kataloniens parlament
Självständighet Självständighet från Spanien 
 -  Deklarerad 27 oktober 2017 
Area
 -  Totalt 32 108 km²[1] 
Befolkning
 -  2016 års uppskattning 7 522 596 
 -  Befolkningstäthet 234 inv./km² 
Valuta Euro1 (EUR)
Tidszon UTC + 1
Kör på höger
Nationaldag 11 september (Diada)
Toppdomän .cat
1 Republiken Katalonien är inte en formell medlem i euroområdet

Republiken Katalonien (katalanska: República Catalana, 'Katalanska republiken') är en ensidigt deklarerad stat på den Iberiska halvön, utropad den 27 oktober 2017. Det skedde genom en omröstning i Kataloniens parlament efter en ensidigt utlyst folkomröstning och som del av en pågående spansk konstitionell kris.[2] Spaniens regering erkänner inte folkomröstningens legitimitet då deras grundlag stadgar att ingen region får lämna Spanien.[3] De skickade därför trupper för att hindra omröstningen, vilket ledde till ett valdeltagande på under 50%. Trots det var den absoluta majoriteten av de katalaner lyckades rösta för självständighet.[4]

Samtidigt som självständighetsförklaringen utlöste Spaniens senat artikel 155 i Spaniens grundlag, vilken tillåter Spaniens regering att upphäva Kataloniens självstyre. Strax därefter upplöste spanska regeringschefen Mariano Rajoy Kataloniens parlament, inför ett proklamerat nyval i Katalonien den 21 december 2017.[5]

Den utropade Republiken Katalonien saknar erkännande från det internationella samfundet, vilket anser att regionen är en del av Spanien.[6]

Historik

Tidigare katalanska republiker

Fördjupning: Kataloniens historia

Katalanska republiken (katalanska: República Catalana) eller Katalanska staten (katalanska: Estat Català) refererar till flera utropade katalanska republiker. De har antingen utropats som självständiga stater (oberoende av Spanien) eller som republiker inom en spansk federal republik. Inget av dessa utropanden (1641, 1873, 1931 och 1934) har lett till någon långvarig katalansk statsbildning. De två utropandena under 1930-talet gjordes under den svaga andra spanska republiken, som tillsammans med den katalanska republiken gick under efter det spanska inbördeskriget.

De olika historiska statsbildningarna har i regel utropats som del av en regional politisk revolt. Alla har tagit som utgångspunkt ett missnöje med den rådande situationen inuti en spansk statsbildning. Alla har utropats som republiker, i motsats till de spanska monarkier som då utövat makten i regionen. Flera har utropats under krigs- eller orostid, och i åtminstone ett fall gjordes det i förspelet till ett inbördeskrig.

Det senaste statsutropandet, i oktober 2017, har dock skett efter flera årtionden av relativt stort självstyre inom ett demokratiskt Spanien. Under 2000-talet har dock en politisk konflikt mellan Spanien och regionen skärpts och förstärkts, mellan en centralistisk regering i Madrid och en alltmer separatistisk regionregering i Barcelona.

De katalanska statsbildningarna har i regel varit kortlivade enheter, eftersom Spanien eller Frankrike lyckats återfå kontrollen över området. De misslyckade statsförsöken har dock följt på varandra med cirka ett per sekel, och de har omfattats av åtminstone delar av det katalanska folket. Katalonien har, med sitt språk och sina egna traditioner, ofta varit en ekonomiskt viktig del av Spanien, något som förstärktes i samband med det sena 1800-talets snabba industrialisering av regionen.

Lista på statsbildningar

Efter Franco

Efter Franco återgick Spanien till demokrati. Katalonien och Spaniens övriga regioner (åter)fick regionalt självstyre, vilket i Kataloniens fall inkluderade både parlament och regionpresident. Åren 2006–2010 gjordes ett delvis misslyckat försök att utöka den regionala autonomin, där Partido Popular och Spaniens författningsdomstol fick igenom begränsningar.

Självständighetsprocessen

Resolutionstexten för den katalanska republik som utropades 2017.

2011 tillträdde Mariano Rajoy som spansk premiärminister, efter ett spanskt parlamentsval som skickade konservativa Partido Popular till makten. Den dialog om Kataloniens självstyre om tidigare förts och framförhandlats mellan Katalonien och Spaniens socialistpartiregering efterträddes av hårdnande positioner och noll dialog. I Katalonien inledde Artur Mas och Carles Puigdemont som successiva regionpresidenter en process mot regionens självständighet från Spanien, ursäktat/motiverat av de stora svårigheterna att förhandla om utökad autonomi med Spaniens regering. Alla katalanska nationaldagar (11 september) från och med 2012 har inkluderat massdemonstrationer för någon form av katalansk självständighet.

Det förväntade trycket att få till en dialog och eftergifter från Spanien gav dock inte resultat, och de båda folkomröstningarna 2014 och 2017 fick utlysas ensidigt. Den tydliga övervikten för självständighetssidan i båda folkomröstningarna uppvägdes dock av ett lågt valdeltagande och en samtidig bräcklig politisk majoritet i Kataloniens parlament.

Utropande och effekter

Folkomröstningen 2017 kombinerades med en ny katalansk lag som vid ja-seger gav regionparlamentet rätt att låta utropa en självständig katalansk stat. Detta gjordes den 27 oktober, i en stormig parlamentssession där nästan hela den parlamentariska oppositionen marscherade ut ur plenisalen. Samma dag lät Spaniens premiärminister avsätta regionpresident Puigdemont och hans regering, samt låta upplösa regionparlamentet. Nyval utlystes till 21 december.[7]

Inga länder har ännu erkänt den katalanska statsbildningen, och både EU och USA ser den pågående spanska krisen som en intern spansk angelägenhet. Trots detta har delar av det katalanska samhället välkomnat beslutet, exemplifierat av stora, flaggviftande människomassor i Barcelona efter utropandet den 27 oktober. Spanien har tidigare under hösten genomfört stora polisinsatser för att försöka återfå kontroll över läget i regionen, något som väntas fortsätta.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 27 oktober 2017.

Noter

Externa länkar