Jag föreslår att man slår samman artiklarna som behandlar de olika uppdelningarna av alverna (Mörkeralv, Teleri, Sindar, Avari och Eldar (det kanske finns ännu fler) och går något i stil med Uppdelning av alver i Tolkiens Midgård eller något liknande, alternativt infogar allt som underkategorier i denna artikeln //FredrikLähnn (Feffe) 8 juni 2008 kl. 08.17 (CEST)[svara]

Jag tycker att det blir bra om det finns i denna artikel. Jag kan börja med de du nämnde (om inte min internetanslutning krånglar ännu mer), så kan vi fy,la på efterhand som vi hittar andra artiklar. Leo Johannes 8 juni 2008 kl. 11.46 (CEST)[svara]

Denna bilden illustrerar lite hur de olika grupperingarna hänger samman - det är lite krångligt ;-) //FredrikLähnn (Feffe) 8 juni 2008 kl. 15.04 (CEST)[svara]

Alvstammar ska nog oxå in någonstans //FredrikLähnn (Feffe) 8 juni 2008 kl. 15.10 (CEST)[svara]

Det verkar onekligen förvirrande. Dock kan man ändå infoga; man behöver inte ha någon text utöver det som stod i artiklarna. Leo Johannes 8 juni 2008 kl. 15.53 (CEST)[svara]

Om någon missat har jag nu infogat de artiklar jag hittat, förutom mörkeralv, där jag endast infogat inledningen. Anledningen till detta förfarande kan hittas på diskussion:Mörkeralv. Leo Johannes 10 juni 2008 kl. 15.11 (CEST)[svara]

Bilden är en utökning av en tabell som finns i Silmarillion. Borde den inte inkluderas i denna artikel? Alla namn är på alviska så i det avseendet är den språkneutral. —Tasnu Arakun 12 juni 2009 kl. 21.34 (CEST)[svara]

Artikeln motsäger sej själv, när det gäller alvernas åldrande. Jag har en möjlig lösning på det. Ronald Tolkien skrev att dom alver han hittat på, behöver hundra år för att bli vuxna. (Graviditetstiden är ungefär ett år.) Därefter är det bara sorg, som kan få dom att åldras m��rkbart. Till slut kan dom tyna bort av det. Annars kan dom bara dö av våld, möjligen också av olyckor. Om ingen av dom inträffar, kommer deras odödliga själar, till slut att konsumera deras kroppar. Men det dröjer tiotusentals år, innan det inträffar.

Man kan fråga sej om alvernas död av hög ålder, ens spelar roll i böckerna. I Silmarillion vaknar dom första alverna, när stjärnorna tänds. Det är rimligt att anta att dom då är som alver, som just har blivit vuxna. Senare vaknar människorna på samma sätt, när den nyskapade Solen går upp. Det är lite oklart hur lång tid som för flutit, mellan dom två händelserna. Den anges till 450 ”valar”-år, vars längd inte är klart definierad. Författaren har tidvis angett 144 år, tidvis siffror på omkring tio år. Dom senare siffrorna är rimligare, i ljuset av Silmarillions tidsuppgifter. I så fall handlar det om en tidsperiod, på omkring 4.500 år.

Därefter räknas tiden, i vanliga, jordiska solår. 589 år senare, kastas Morgoth ut ur världen. Därefter tar Sauron över, som berättelsens superskurk. Efter ytterliggare 3.441 år, görs världen rund av valar. Samtidigt tas Valinor bort från världen, och kan bara nås på magisk väg. 3.021 år senare förstörs den Enda Ringen, i Domberget i Mordor. Arwens och Aragorns son Eldarion dör, efter ytterliggare cirka 220 år. (I boken gifter dom sej verkligen.) Om några av dom första alverna fortfarande lever, är dom då mindre än 12.400 år. Det är en mycket kortare tidsperiod, än alvernas maximala livstid. Så under den tid böckerna utspelar sej, är dom i praktiken evigt unga.

Ronald Tolkien ursprungliga avsikt, var att ge England en mytologi. Därför låtsades han, att böckerna baserats på, vad huvudpersonerna själva skrivit. (Att det bara var på låtsas, visste folk naturligtvis om.) Händelserna skulle ha ägt rum, för mellan fem och sex tusen år sedan. Frågan blir då hur någon på 1900-talet, kunnat känna till språk och skriftsystem. För att lösa det problemet, hittade författaren på ett mellanled. Personen gav hamn namnet Ottor Wǽfre, och smeknamnen Eriol och Ælfwine (”alv-vän”, motsvarande svenska Alvin). Han skulle ha levt i nuvarande England, någon gång under tidig medeltid. En kvalificerad gissning är, att det betyder 800-, 900- eller 1000-talet. Han skulle i så fall ha levt högst 5.100 år, efter händelserna Konungens Återkomst. Dom allra äldsta alverna, skulle då vara mindre än 17.300 år. Det är fortfarande alldeles för kort, för att åldrandet ska betyda något.

Författaren skissade även på en historia, om hur Ottor Wǽfre lärde sej. Av en slump träffade han på Ulmo, som antagit skepnaden av en gammal gubbe. Efter att ha följt gubbens instruktioner, släppte valarna in honom i Valinor. Där lärde han sej dom viktigaste språken, liksom deras skriftsystem. Därefter kunde han översätta ursprungliga källor, till sitt modersmål fornengelska. Ronald Tolkien var professor i det språket. Så han kunde låtsas att det var så, på ett relativt trovärdigt sätt.

Jag har egentligen inte läst böckerna. Jag har bara läst korta sammanfattningar, och några brottstycken av dom. Är det någon som har några invändningar, utöver det? I så fall är jag beredd att ändra mej.

2015-01-01 Lena Synnerholm, Märsta, Sverige.

Jag har nu fått det bekräftat, att alver kan dö av olyckor. Men det tycks vara en sällsynthet.

2015-01-11 Lena Synnerholm, Märsta, Sverige.