Hoppa till innehållet

Titu Maiorescu

Från Wikipedia
Titu Maiorescu
Född15 februari 1840[1]
Craiova[2]
Död18 juni 1917[3] (77 år)
Bukarest[4]
BegravdBellu begravningsplats och Chișinăus centrala kyrkogård
Medborgare iRumänien
Utbildad vidUniversitetet i Paris
Theresianum
Colegiul Național Carol I din Craiova
Akademisches Gymnasium
SysselsättningDiplomat, advokat, litteraturkritiker, filosof, filolog, politiker
Befattning
Ledamot av Rumäniens senat
Ledamot av Rumäniens deputeradekammare
Rumäniens utrikesminister (1910–1913)
Rumäniens premiärminister (1912–1913)
ArbetsgivareAlexandru Ioan Cuza-universitetet
Politiskt parti
Konservativa partiet
BarnLivia Dymsza-Maiorescu (f. 1863)
FöräldrarIoan Maiorescu
Redigera Wikidata

Titu Maiorescu, född 15 februari 1840 i Craiova, död 2 juli 1917 i Bukarest, var en rumänsk filosof och politiker.

Maiorescu studerade vid universiteten i Wien, Berlin och Paris samt utnämndes 1862 till professor i filosofi vid universitetet i Iași. Han var en bland stiftarna av föreningen "Junimea" och framstod tidigt som huvudman för den så kallade "nya riktningen", vilken i litterärt hänseende yrkade på grundlig vetenskaplighet och inom politiken ville främja en folklig-organisk utveckling av landets institutioner. Han blev 1884 professor i logik och den nyare filosofins historia vid Bukarests universitet och 1911 professor honorarius där.

Som undervisningsminister 1874–76 och 1888–89 inlade Maiorescu stor förtjänst om folk- och realskolornas utveckling. Han skickades 1876 som diplomatisk agent till Berlin, invaldes sedermera i parlamentet, Han var ledamot av rumänska senaten, var januari 1911 till april 1912 utrikesminister i ministären Petre P. Carp och var april 1912 till januari 1914 konseljpresident i en ny ministär. Som sådan ledde ledde han tillsammans med utrikesministern Take Ionescu Rumäniens politik under Balkankrigen 1912–13; deras gemensamma verk var den inbringande medlingsinterventionen i andra Balkankriget. Han presiderade augusti 1913 vid fredskonferensen i Bukarest. Hans avgång förorsakades av en schism med Ionescu. Maiorescu var anhängare av rumänsk neutralitet i första världskriget.

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Poesia rumana (1867)
  • Critice (1874)
  • Logica (1876)
  • Discursuri parlamentare (två band, 1897)
  1. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: maiorescu-titu-liviu.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 14 december 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 12019790j.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]