Hoppa till innehållet

51 Andromedae

Från Wikipedia
51 Andromedae
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildAndromeda
Rektascension01t 37m 59,56074s[1]
Deklination+48° 37′ 41,5798″[1]
Skenbar magnitud ()+3,57[2]
Stjärntyp
SpektraltypK3 III CN0.5[3]
U–B+1,44[2]
B–V+1,28[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+18,41[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +61,334[1] mas/år
Dek.: -113,100[1] mas/år
Parallax ()19,2489 ± 0,4077[1]
Avstånd169 ± 4  (52 ± 1 pc)
Absolut magnitud ()-0,04[5]
Detaljer
Massa1,75 ± 0,15[6] M
Radie21,3 ± 0,21[6] R
Luminositet142,1 ± 7,6[6] L
Temperatur4 951 ± 64[6] K
Metallicitet+0,07[6] dex
Ålder1,70 ± 0,40[6] miljarder år
Andra beteckningar
υ Per, 51 And, BD+47° 467, HD 9927, HIP 7607, HR 464, SAO 37375[7]

51 Andromedae (51 And), som är stjärnans Flamsteedbeteckning, eller Nembus[8], är en ensam stjärna[7] belägen i den norra delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en skenbar magnitud på ca 3,57[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 19,2[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 169 ljusår (ca 52 parsek) från solen. Stjärnan rör sig bort från solen med en heliocentrisk radiell hastighet av ca 18,4 km/s.[4]

Ptolemaios placerade stjärnan i Almagest, men flyttades till Perseus av Johann Bayer, som benämnde den Ypsilon Persei. Flamsteed flyttade den tillbaka, och Internationella Astronomiska Unionen (IAU) fastställde Flamsteeds 51 Andromedae till dess officiella beteckning 1930.[9][10][11]

Stjärnan har namnet Nembus, av obestämt ursprung och betydelse,[12] i Bayers Uranometria (1603)[13] och Bodes stjärnatlas Uranographia (1801).[14] År 2016 organiserade IAU en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[15] med uppgift att katalogisera och standardisera egna namn på stjärnor. WGSN godkände fastställde namnet Nembus för stjärnan den 5 september 2017 vilket nu ingår i listan över IAU-godkända stjärnnamn.[8]

51 Andromedae är en röd till orange jättestjärna av spektralklass K0 III CN0.5,[3] där suffixnoteringen anger en svag förstärkning av absorptionslinjerna för cyan i dess spektrum. Den har en massa som är ca 1,8[6] gånger solens massa, en radie som är ca 21[6] gånger större än solens och utsänder ca 142[3] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 4 950 K.[6]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 51 Andromedae, 23 augusti 2019.
  1. ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051.
  2. ^ [a b c d] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  3. ^ [a b c] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
  4. ^ [a b] Maldonado, J.; Villaver, E.; Eiroa, C. (2013). "The metallicity signature of evolved stars with planets". Astronomy & Astrophysics. 554: A84. arXiv:1303.3418. Bibcode:2013A&A...554A..84M. doi:10.1051/0004-6361/201321082.
  5. ^ Cardini, D. (January 2005), "Mg II chromospheric radiative loss rates in cool active and quiet stars", Astronomy and Astrophysics, 430: 303–311, arXiv:astro-ph/0409683, Bibcode:2005A&A...430..303C, doi:10.1051/0004-6361:20041440.
  6. ^ [a b c d e f g h i] Baines, Ellyn K.; et al. (2018), "Fundamental Parameters of 87 Stars from the Navy Precision Optical Interferometer", The Astronomical Journal, 155, 30, arXiv:1712.08109, Bibcode:2018AJ....155...30B, doi:10.3847/1538-3881/aa9d8b.
  7. ^ [a b] "HD 9927". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 24 augusti 2018.
  8. ^ [a b] "Naming Stars". IAU.org. Hämtad 16 december 2017.
  9. ^ "Ephemerides – Report of Commissions", Transactions of the International Astronomical Union, 4: 20, 1932
  10. ^ Allen, R. H. (1899). Star-names and Their Meanings. New York: G. E. Stechart., p.34.
  11. ^ Wagman, Morton (2003) Lost Stars p.240, McDonald and Woodward, Blacksburg, Virginia. ISBN 0-939923-78-5.
  12. ^ Allen, R. H. (1899). Star-names and Their Meanings. New York: G. E. Stechart. p.334.
  13. ^ Scans of the plates of Uranometria by J. Bayer, 1603 Archived August 7, 2008, at the Wayback Machine @Linda Hall Library
  14. ^ Scan of the plates of Uranographia by J.E. Bode, 1801 @Ian Ridpath's Star Tales
  15. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]