Användare:Boelnorra/Marshall, Geo

Landet består av ca 1 152 öar fördelade över 31 atoller i två ögrupper. Landarealen är cirka 181 km² medan landet täcker en sammanlagd yta på ca 1 900 000 km². Huvudöns geografiska koordinater är 07°05′44″N 171°22′41″Ö / 7.09556°N 171.37806°Ö / 7.09556; 171.37806

Ögrupperna, som löper nästan parallellt med varandra, heter

• Raliköarna, den västra gruppen med cirka 18 atoller och öar
• Rataköarna, den östar gruppen med cirka 16 atoller och öar

Ralik betyder solnedgång och Rataköarna, soluppgång.

Klimatet är varmt och fuktigt. Regntiden varar från maj till november. I norr är det torrare än i söder, och ibland kan svår torka påverka skörden. Öarna ligger på gränsen till ett område där det förekommer tyfoner och med ojämna mellanrum drabbar en sådan landet.^[1]

Marshallöarnas miljöproblem är brist på rent dricksvatten och att vissa laguner är förorenade av hushållssopor och avfall från fiskefartyg. I Bikiniatollen sänktes 95 utrangerade örlogsfartyg vid det första atombombsprovet sommaren 1946.^[2]

Marshallöarna har skrivit under, men inte ratificierat Kyoto-protokollet.

Parlamentet "Nitijela" har sitt säte i Delap-Uliga-Darrit på Majuro.

Atoller och öar ligger i två kedjor Ralik och Ratak och går i stort sett från NNV till SSO. De är indelade i 33 "municipalities" (kommuner, distrikt):

Det traditionella samhället var ett klassamhälle, med hövdingar, adel och det arbetande folket. Man tillämpade naturahushållning med odling och fiske och var beroende på lokala förutsättningar, såsom klimat och topografi på atollen och i det omgivande havet.

En större grupp atoller hade en överhövding. Mindre atoller och öar hade hövdingar, som betalade tribut till överhövdingen. Folket betalade tribut (skatt) till hövdingarna. Folket bodde i släktgrupper på upp till 30 personer och styrdes av gruppens ålderman. Man tillämpade matrilinjär härstamning och männen arbetade på hustruns land eller fiskevatten. Varje släktgrupp hörde till en viss sektor av en atoll eller en ö och hade således tillgång till både land och vatten.^[3]

Det finns inga vulkaner på Marshallöarna, men ändå är försörjningsmöjligheterna varierande beroende av nederbörd, och atollernas storlek. Detta påverkar både odlingsbetingelser och fisket. Öarna i norr har betydligt mindre nederbörd och där trivs inte det begärliga brödfruktträdet. Ibland inträffar svåra tyfoner och tsunamis. Då kan träd och odlingar förstöras totalt och det kan tiotals år innan produktionen av livsmedel åter byggs upp. Därför tillämpas mycket byteshandel och drabbade öar får hjälp.^[4]

År 2011 inrättade Marshallöarna världens största skyddsområde för haj, ett område som på nära 2000 000 kvadratkilometer. Inom detta område är allt kommersiellt hajfiske förbjudet och bifångster måste återföras till havet. Likaså blir all handel med produkter från haj förbjudet i republiken.^[5]

Öbefolkningen har kunnat överleva i flera tusen år genom att utveckla båtbyggeriet och navigationskonsten. När de första européerna besökte öarna på 1500-talet förvånades de av kanoternas design med en eller två utriggare. Segelkanoterna från Marsallöarna var de bästa och snabbaste i hela Stilla Havet. De största var 20 meter långa och kunde ta ombord 50 personer. En kanot eller proa, som de kallas, bestod av fyra delar; stävar, bordläggning, utriggare och mast. Bordläggningen knöts ihop med rep av kokosfibrer och skrovet blev därigenom mer flexibelt i sjön. Skrovet läckte en del, men att ösa ut vatten ingick i seglingstekniken. Utriggaren fördes alltid i lovart och ju mer det blåste desto fler besättningsmän fick gå ut på plattformen som motvikt. Stävarna var likformiga och vid vändning under kryss blev förstäven en akterstäv, styråran fick då byta plats. Det V-formade skrovet var osymmetriskt för att motverka utriggarens bromsande effekt. När det stormade togs segel och mast ner och besättningen väntade ut stormen medan kanoten drev vind för våg.^[6]

Forskare har studerat hur Söderhavets gamla mästernavigatörer kunde hitta fram mellan små och låga atollöar. De använde varken klocka, kompass, logg eller astrolabium. Kunskaper i navigation fördes vidare från generation till generation via muntlig tradition. Man navigerade efter himlakropparna, havsdyningen, vindar, molnformationer, doften av fjärran öar och fåglars flykt.^[7]

Marshalleserna var mästare i navigeringskonsten. De seglade oftast utmed ökedjorna Ralik och Ratak. Observation av himlakroppar är ett bra hjälpmedel om han seglar parallellt med ekvatorn. I stället studerade de dyningar som rullade fram i olika mönster. Dyningar drivs av passadvinden som blåser från nordost och påverkas av havsdjupet och ändrar riktning och frekvens runt atoller och öar. Farkosten rör sig därför olika beroende på vilken dyning som råder. De iakttog också molnformationer och fåglars flykt vid olika atoller och årstider. Havets färg gav information om djup. Bruset från bränning]]ar och lukt från olika öar varierar också beroende vad som odlas. Sjöfararna gjorde också sina egna sjökort. De bestod av pinnar som bands ihop med kokosfibersnören. Snäckskal utvisade öar och pinnarna bildade mönster som återgav dyningarnas mönster vid olika årstider och platser.En mästerlots kunde tolka dessa variabler i hela Marshallesiska arkepelagen som är tre till fyra gånger så stor som Östersjön.^[8]

• 
  Besättning i traditionell klädsel, Jaliut Lagun, (1899-1900)
• 
  Utriggarkanot från Marshall öarna]]
• 
  Mikronesiskt sjökort

• (på swe
) Resa med Vanadis: hundraårsminnet av en världsomsegling : utställning på Etnografiska museet 17 februari-aug 1984
. Stockholm
: Etnografiska mus.
. 1984
. Libris 7748280
. ISBN 91-85344-04-4
 
• Hässler, Lars (1999). Yrke: världsomseglare: [hur man finansierar en livsstil] : [10 år på världshaven med s/y Jennifer]. Stockholm: Nautiska förl. Libris 8384132. ISBN 91-973537-1-X 
• Alkire, William H. (1978) (på engelska). Coral islanders. Worlds of man, 99-0113407-2. Arlington Heights: AHM. Libris 6246385. ISBN 0-88295-618-3 
• Améen
, Åke
; Ekblad Jonas
 (1986
) (på swe
). Om skärgårdsnavigering
 ([2. uppl.]
). Stockholm
: Rabén & Sjögren i samarbete med Svenska kryssarklubben
. Libris 7235815
. ISBN 91-29-57465-X
 
• Weisgall, Jonathan M. (1994) (på engelska). Operation Crossroads: the atomic tests at Bikini Atoll. Annapolis, Md.: Naval Institute Press. Libris 6324674. ISBN 1-55750-919-0