Hoppa till innehållet

Carl Gustaf Hammarskjöld

Från Wikipedia
Carl Gustaf Hammarskjöld


Tid i befattningen
27 oktober 1920–6 juni 1921
Monark Gustaf V
Statsminister Louis De Geer d.y.
Oscar von Sydow
Företrädare Per Albin Hansson
Efterträdare Otto Lybeck

Ledamot av Sveriges riksdag
Mandatperiod
1918–1920
1925–1932
Valkrets Norrköpings och Linköpings valkrets 1918–1920
Östergötlands läns valkrets 1925–1932
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av andra kammaren 1918–1829
Ledamot av första kammaren 1925–1932

Född 22 april 1865
Tuna församling, Kalmar län
Död 27 februari 1940 (74 år)
Hedvig Eleonora församling, Stockholm
Gravplats Norra begravningsplatsen[1][2]
kartor
Nationalitet Sverige Svensk
Politiskt parti Första kammarens nationella parti 1925–1932
Övrig politisk
anknytning
Lantmanna- och borgarpartiet 1918–1920
Yrke Militär
Politiker
Ministär Regeringen De Geer d.y., Regeringen von Sydow
Maka Dora Almgren
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Försvarsgren Armén
Tjänstetid 1885–1930
Grad General

Carl Gustaf Valdemar Hammarskjöld,[3] född 22 april 1865 på Väderum i Tuna, Kalmar län, död 27 februari 1940 i Stockholm, var en svensk militär och konservativ politiker.

Carl Gustaf Hammarskjöld tog studentexamen i Uppsala 1883, officersexamen 1885, blev underlöjtnant i Värmlands fältjägarkår 1885, löjtnant 1891, vid generalstaben 1895, kapten där 1899, i Vaxholms grenadjärregemente 1903, major vid generalstaben 1906, överstelöjtnant i armen 1909, vid Första livgrenadjärregementet 1910, överste i armén 1913, överste och sekundchef för Första livgrenadjärregementet 1914, chef för 3:e infanteribrigaden 1917, generalmajor och chef för VI. arméfördelningen i Östersund 1918.

Hammarskjöld genomförde extra repetitioner vid Krigshögskolan 1892–1893, blev kompaniofficer vid Krigsskolan 1895, biträdande lärare vid Krigshögskolan 1897–1898 och lärare 1899–1903, generalstabsofficer vid 2:a arméfördelningsstaben 1903–1905, stabschef vid I. arméfördelningen 1905–1906, souschef vid Lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition 1906–1910. Han utnämndes 1922 till chef för generalstaben och 1930 till general, samtidigt som han lämnade sina övriga befattningar.

Hammarskjöld representerade högern 1918–1920 i andra kammaren och 1925–1932 i första kammaren. När Louis De Geer bildade sin expeditionsministär utnämndes han till försvarsminister den 27 oktober 1920 och satt som sådan fram till 6 juni 1921. Såsom försvarsminister ville han öka försvarsanslagen tvärtemot vad den allmänna opinionen i riksdagen, i regeringen och även inom hans eget parti ville, han var, i likhet med de flesta andra inom högern, kritisk till socialdemokraternas förslag om kvinnlig rösträtt och de flesta andra stora reformer som socialdemokraterna ville införa. Han stötte också på motstånd när han till riksdagen lade ett förslag om att öka värnpliktstiden för de värnpliktiga och valde att avgå. Hammarskjöld var ledamot i stadsfullmäktige i Linköpings stad 1916–1919.

Carl Gustaf Hammarskjöld blev ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien av andra klassen 1907 och ledamot av första klassen 1919.[4]

Carl Gustaf Hammarskjöld var son till löjtnant Knut Hammarskjöld (1818–1891) och Wilhelmina Mimmi Hammarskjöld, född Cöster (1832–1901). Han gifte sig 28 november 1903 med Dora Almgren, dotter till överdirektör Fredrik Almgren och Johanna Hanna Almgren, född Wasenius. Barn: Carl, född 1904 och Bengt, född 1905. Carl Gustaf Hammarskjöld var bror till Hjalmar Hammarskjöld, kusin till Carl Hammarskjöld och Hugo Hammarskjöld, samt farbror till Dag Hammarskjöld.

Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.[5]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  • Bengt HildebrandCarl Gustaf V Hammarskjöld i Svenskt biografiskt lexikon (1969–1971),band 18, s. 187-188
  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1985), band 2, s. 72-73
  • Svenska män och kvinnor, band 3.
  • Vem är det : Svensk biografisk handbok 1925, red. fil dr Göran Lindblad, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1924 s. 281
  • Svensk officersmatrikel 1 : Generalitetet, generalstaben och infanteriet, andre bibliotekarien vid Kungl. biblioteket, Severin Hallberg, Hasse W. Tullbergs Förlag, [i distribution hos Seeling & Komp.], Stockholm 1921 s. 175
Företrädare:
Per Albin Hansson
Sveriges försvarsminister
1920–1921
Efterträdare:
Otto Lybeck
Företrädare:
Lars Tingsten
Chef för generalstaben
1922–1930
Efterträdare:
Bo Boustedt