Diskussion:Bernoullis ekvation
Ekvationerna ser betydligt snyggare ut i fet stil och de blir dessutom mer lättbegripliga - åtminstone på min dator! --/Niking 17 juli 2007 kl. 00.07 (CEST)
- Det handlar inte om vad som ser snyggt ut. Det finns standard för hur man skriver ekvationer där fetstil är ett av de sätt som används för att markera vektorstorheter. Man bör inte frångå detta bara för att det "ser snyggare ut" – på samma sätt som man inte skriver allt i fetstil bara för att det är större och lite lättare att läsa.
- andejons 17 juli 2007 kl. 08.40 (CEST)
- Så länge ekvationerna, speciellt de som innehåller ett divisionstecken, blir så pass mycket mer lättlästa med fet stil, så är det synnerligen lämpligt att använda just fet stil. Utan fet stil ser ekvationer med divisionstecken synnerligen amatörmässiga ut på wikipedia - åtminstone i min webläsare (IE 6)!
- Finns det ett annat sätt än att använda fetstil för att få ekvationerna att se mer proffsiga ut i Wikipedia, så är det helt ok för mig! Men fram tills dess, så överväger fet stil rent designmässigt och bör därför råda - oavsett vissa konventioner! --/Niking 17 juli 2007 kl. 22.48 (CEST)
- Genom att använda taggen \dfrac istället för taggen \frac så blir ekvationen bra mycket snyggare utan att man behöver dras med fet stil i själva ekvationerna. --/Niking 18 juli 2007 kl. 01.53 (CEST)
- Jag kan inte se någon som helst skillnad, så det är troligt att du antingen i dina inställningar eller på grund av strul med din webbläsare inte ser "rätt" ekvationer.
- andejons 18 juli 2007 kl. 08.44 (CEST)
- Jag ändrade nu mina inställningar till att alltid visa PNG, istället för HTML. Vilken skillnad! Nu blir det betydligt trevligare att läsa ekvationerna. Synd att jag inte visste detta tidigare. Ber om ursäkt för eventuellt obehag av mina tidigare ändringar till fet stil. --/Niking 19 juli 2007 kl. 00.07 (CEST)
Ett större tillägg?
[redigera wikitext]Jag skulle vilja lägga till en längre passus av icke-teknisk karaktär för att förklara för dem som inte kan läsa ekvationerna så lätt. Ungefär såsom följer. Jag vet t.ex. att fonetikstudenter måste lära sig om Bernoulli-effekten, och att många har svårt att förstå resonemanget. Nedanstående kan hjälpa dem. Tacksam för kommentarer och tillåtelse. Kanske passar det bättre som en egen artikel? MVH/Olle Kjellin
Bernoulli-effekten är ett fysikaliskt fenomen som uppstår när ett strömmande medium (t.ex. luft eller vatten) passerar en förträngning och därmed får högre strömningshastighet. Förenklat är det så här: Strömmen (flödet) har ett energiinnehåll som är summan av statisk och dynamisk energi. Den statiska energin är mediets tryck mot väggarna. Den dynamiska energin beror bl.a. på strömningshastigheten. Summan måste alltid vara konstant. I ett kärl (t.ex. en kastrull) med stillastående vatten, finns det bara statisk energi: Det är vattnets tryck mot väggarna. I ett rör med strömmande vatten (eller luft) blir det mest dynamisk energi, och ganska litet tryck på rörets väggar. Vid ökad strömningshastighet blir det undertryck mot rörets väggar. Dessa vill alltså dras ihop, om det går. Om röret är mjukt, som t.ex. människans talrör (talapparat), finns det goda förutsättningar för förträngningar. Om en förträngning är kraftig, som t.ex. vid stämbanden, tungspetsen eller läpparna, ger luftströmmen så starkt undertryck att det drar ihop väggarna helt. Då blir det plötsligt stopp på luftströmmen. Hela den dynamiska energin försvinner därmed, och det blir i stället bara statisk energi. Alltså ett högt tryck som omedelbart öppnar förträngningen igen. Varvid den statiska energin plötsligt försvinner och övergår i dynamisk energi som medför ett undertryck som drar ihop väggarna igen .... Etc. etc. etc. Så får vi snabba växlingar mellan statisk och dynamisk energi, alltså vibrationer! I talet gäller det i första hand stämbandstonen, men även rullande r-ljud. Eller fladdrande läppar liksom en häst som frustar. För att vibrationerna ska uppstå krävs tre stycken "lagom": lagom avstånd i förträngningen, lagom spänning eller avspänning i "väggarna" (t.ex. stämbanden eller tungspetsen), och lagom stark luftström. Om vi inte hade Bernoulli-effekten, skulle vi inte kunna tala alls!