Diskussion:Hålkort
Sidan borde splittas upp på två artiklar. // habj 1 september 2006 kl. 18.22 (CEST)
Hålkort = disketter?
[redigera wikitext]Jag reagerar över meningen "Hålkorten kom att ersättas alltmer av disketter under 1970-talet". Här talar vi om två helt olika användningsområden. Hålkort var framför allt ett lagringsmedium för stordatorer; i allt stigande grad, när hårddiskbaserade lagringsmedium blev allt vanligare, övergick de till att framför allt bli ett inmatningsmedium. Disketter användes av de tidiga minidatorerna, det som sedan skulle ersättas av PC:er. Minidatorer och senare PCer var inblandade i hålkortens tillbakagång, men endast indirekt som intelligenta terminaler i lokala nätverk. Som jag minns det var det införandet av dessa, som blev hålkortens egentliga dödsstöt (tillsammans med en hel yrkesgrupp, stansoperatörerna). När datainmatningen kunde ske direkt på diskminnen kopplade till LAN med hjälp av (intelligenta) terminaler behövdes inte längre hålkorten. / TernariusD 22 maj 2014 kl. 14.29 (CEST)
- Jag tycker att beskrivningen "Hålkorten kom att ersättas alltmer av disketter under 1970-talet" stämmer med både din redogörelse och med mina egna erfarenheter. Det är framför allt som inmatningsmedium som disketter (8" och 5¼") ersatte hålkort. En programmerare kunde spara ett program på en diskett i sin egen minidator/PC-AT och sedan traska iväg med den till stordatorn för körning utan att behöva vänta på hålkortsstansning. /ℇsquilo 22 maj 2014 kl. 14.58 (CEST)
- Nu borde jag förstås specificerat tidslinjen i mitt förra inlägg – allt jag skrev om hände inte på 1970-talet. Kan det vara så att du och jag talar om olika erfarenheter? Min härrör framför allt från den administrativa databehandlingen, den som kallades "ADB" förr i tiden, där man hanterade mycket stora datamängder. Jag är fullt medveten att minnet kan spela en spratt ibland, när man ska datera mer än 40-åriga minnen, men jag har i alla fall vissa tydliga minnen som jag kan datera helt säkert: Efter att ha jobbat några år på ett av Sveriges större databehandlingsföretag på den tiden för den offentliga sektorns administration, fick jag 1977 möjlighet att söka mig tillbaka till deras filial i Skåne. Eftersom den var mindre än huvudkontoret var verksamhetens alla grenar så mycket tydligare för alla som jobbade där, och jag minns speciellt hur stor stansavdelningen var – all datainmatning sköttes på den tiden av stansoperatörer. Vi hade dessutom stora, klimatkontrollerade förvaringsutrymmen för hålkorten. (Huvudkontorets stansavdelning var naturligtvis ännu större, men där höll systempersonalen [jag var systemprogrammerare på den tiden] till i en egen avdelning, långt från övrig verksamhet) Ungefär samtidigt började man med ett tidigt försök med LAN, som var öppet några timmar på förmiddagen för de kommuner som anslutit sig, men det var väldigt segt att "sälja" systemet. På den tiden arbetade registreringspersonalen med vanliga, ointelligenta terminaler. Den allmänna åsikten bland stordatorpersonal var att mikrodatorer – och PCerna, när de kom – var "leksaker". En helt orealistisk skråhögfärd, givetvis, men det var så man tänkte.
- Felet jag gjorde i mitt förra inlägg var alltså att jag inte angav någon tidslinje – inte nämnde att övergången från hålkortsinmatning till 24/7-uppkopplade LAN med intelligenta terminaler/PC:er knappast skedde på allvar förrän på 1980-talet.
- Jag vet inte vad du arbetade med under samma tid, men av din skildring att döma var det mer åt programkonstruktionshållet till. Där kan jag mycket väl tänka mig att man var mer framsynt. Men programkonstruktion på minidatorer av program som var kompatibla med stordatorer – var den verkligen så stor på 1970-talet? Jag skulle nog ändå vilja hävda att den stora nergången för hålkorten kom först en bit in på 1980-talet. / TernariusD 22 maj 2014 kl. 17.31 (CEST)
- He he, "på den tiden" gick jag fortfarande i skolan. Men jag har arbetat på KTH sedan mitten på 1990-talet och då fanns fortfarande minidatorer som PDP-11 och PDP-12 kvar i tjänst även om de inte längre var hålkortsmatade. Mina erfarenheter på området är därför baserad på hårdvaruarkeologi snarare än praktiska erfarenheter. Och ja, jag får nog hålla med dig om att det var på 1980-talet som disketter ersatte hålkort som inmatningsmedia. Som lagringsmedia började dock hålkorten ersättas av magnetband och "hårddiskar" redan på 1970-talet. Med hårddiskar menar jag då rejäla "diskmaskiner" med lösa 16" skivor. Dessutom satte jag mig in i datorutvecklingen på KTH eftersom jag ombads att skriva ett stycke om det till elektrosektionens historieskrift. /ℇsquilo 22 maj 2014 kl. 19.49 (CEST)
- Du får ursäkta mitt lite pinsamma misstag, jag tolkade ditt inlägg som om du refererade till egna erfarenheter. Nej, att hålkort knappast var det förhärskande datalagringsmediet på 1970-talet är givetvis helt korrekt. Det var emellertid inte heller det som jag reagerade för. På 1970-talet var hålkorten inte bara det helt förhärskande inmatningsmediet, nästan alla körningar lades dessutom upp som hålkort. Detta gällde (i alla fall på min arbetsplats) även återkommande standardkörningar. Endast mindre jobb, gränsen gick vid om de behövde använda några tapestationer, kunde vara upplagda på disk. Det var alltså så att större körningar måste lämnas in som kortbuntar! Att då, som artikeln gör idag, hävda att "hålkorten kom att ersättas alltmer av disketter under 1970-talet" tycker jag nog är missvisande. / TernariusD 23 maj 2014 kl. 12.39 (CEST)
- Jag håller med och ändrar till 1980-talet. /ℇsquilo 23 maj 2014 kl. 13.49 (CEST)
- Du får ursäkta mitt lite pinsamma misstag, jag tolkade ditt inlägg som om du refererade till egna erfarenheter. Nej, att hålkort knappast var det förhärskande datalagringsmediet på 1970-talet är givetvis helt korrekt. Det var emellertid inte heller det som jag reagerade för. På 1970-talet var hålkorten inte bara det helt förhärskande inmatningsmediet, nästan alla körningar lades dessutom upp som hålkort. Detta gällde (i alla fall på min arbetsplats) även återkommande standardkörningar. Endast mindre jobb, gränsen gick vid om de behövde använda några tapestationer, kunde vara upplagda på disk. Det var alltså så att större körningar måste lämnas in som kortbuntar! Att då, som artikeln gör idag, hävda att "hålkorten kom att ersättas alltmer av disketter under 1970-talet" tycker jag nog är missvisande. / TernariusD 23 maj 2014 kl. 12.39 (CEST)
- He he, "på den tiden" gick jag fortfarande i skolan. Men jag har arbetat på KTH sedan mitten på 1990-talet och då fanns fortfarande minidatorer som PDP-11 och PDP-12 kvar i tjänst även om de inte längre var hålkortsmatade. Mina erfarenheter på området är därför baserad på hårdvaruarkeologi snarare än praktiska erfarenheter. Och ja, jag får nog hålla med dig om att det var på 1980-talet som disketter ersatte hålkort som inmatningsmedia. Som lagringsmedia började dock hålkorten ersättas av magnetband och "hårddiskar" redan på 1970-talet. Med hårddiskar menar jag då rejäla "diskmaskiner" med lösa 16" skivor. Dessutom satte jag mig in i datorutvecklingen på KTH eftersom jag ombads att skriva ett stycke om det till elektrosektionens historieskrift. /ℇsquilo 22 maj 2014 kl. 19.49 (CEST)
- Jag vet inte vad du arbetade med under samma tid, men av din skildring att döma var det mer åt programkonstruktionshållet till. Där kan jag mycket väl tänka mig att man var mer framsynt. Men programkonstruktion på minidatorer av program som var kompatibla med stordatorer – var den verkligen så stor på 1970-talet? Jag skulle nog ändå vilja hävda att den stora nergången för hålkorten kom först en bit in på 1980-talet. / TernariusD 22 maj 2014 kl. 17.31 (CEST)