Hoppa till innehållet

Formel 1-VM 1954

Från Wikipedia

Formel 1-VM 1954 hade nio deltävlingar som kördes under perioden 17 januari-24 oktober. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1954 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Maserati och Mercedes-Benz.


F1-regler i korthet 1954
MotorÖverladdad 750 cc
Sug 2 500 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1
• Endast de fem bästa poängen från de nio loppen räknades in i förarmästerskapet.
• Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv utom då en förare ansetts ha kört för kort sträcka (insufficient distance).
• Förare som delade mer än en bil under ett lopp fick endast poäng för sin bästa placering.

Grand Prix 1954

[redigera | redigera wikitext]
Grand Prix Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Argentinas Grand Prix 17 januari Buenos Aires Juan Manuel Fangio Maserati *
Indianapolis Grand Prix 31 maj Indianapolis Bill Vukovich Howard Keck Co Kurtis Kraft-Offenhauser *
Belgiens Grand Prix 20 juni Spa-Francorchamps Juan Manuel Fangio Maserati *
Frankrikes Grand Prix 4 juli Reims-Gueux Juan Manuel Fangio Mercedes-Benz *
Storbritanniens Grand Prix 17 juli Silverstone José Froilán González Ferrari *
Tysklands Grand Prix 1 augusti Nürburgring Juan Manuel Fangio Mercedes-Benz *
Schweiz Grand Prix 22 augusti Bremgarten Juan Manuel Fangio Mercedes-Benz *
Italiens Grand Prix 5 september Monza Juan Manuel Fangio Mercedes-Benz *
Spaniens Grand Prix 24 oktober Pedralbes Mike Hawthorn Ferrari *

Grand Prix utanför VM 1954

[redigera | redigera wikitext]
Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Buenos Aires Grand Prix 31 januari Buenos Aires Maurice Trintignant Ecurie Rosier Ferrari
Syrakusas Grand Prix 11 april Syrakusa Giuseppe Farina Ferrari
Lavant Cup 19 april Goodwood Reg Parnell Scuderia Ambrosiana Ferrari
Paus Grand Prix 19 april Pau Jean Behra Gordini
Bordeaux' Grand Prix 9 maj Bordeaux José Froilán González Ferrari
International Trophy 15 maj Silverstone José Froilán González Ferrari
Baris Grand Prix 22 maj Bari José Froilán González Ferrari
Curtis Trophy 5 juni Snetterton Roy Salvadori Gilby Engineering Maserati
Roms Grand Prix 6 juni Castel Fusano Onofre Marimón Maserati
Frontières Grand Prix 6 juni Chimay Prince Bira Prince Bira Maserati
BARC Formula 1 Race 7 juni Goodwood Reg Parnell Scuderia Ambrosiana Ferrari
Cornwall MRC Formula 1 Race 7 juni Davidstow John Riseley-Prichard John Riseley-Prichard Connaught-Lea Francis
Crystal Palace Trophy 9 juni Crystal Palace Reg Parnell Scuderia Ambrosiana Ferrari
Rouen-les-Essarts Grand Prix 11 juli Rouen-les-Essarts Maurice Trintignant Ferrari
Caens Grand Prix 25 juli Caen Maurice Trintignant Ferrari
August Cup 2 augusti Crystal Palace Reg Parnell Scuderia Ambrosiana Ferrari
International Gold Cup 7 augusti Oulton Park Stirling Moss Maserati
Redex Trophy 14 augusti Snetterton Reg Parnell Scuderia Ambrosiana Ferrari
Pescaras Grand Prix 15 augusti Pescara Luigi Musso Maserati
Cadours Grand Prix 12 september Cadours Jean Behra Gordini
Berlins Grand Prix 19 september Avus Karl Kling Mercedes-Benz
Goodwood Trophy 25 september Goodwood Stirling Moss Maserati
Daily Telegraph Trophy 2 oktober Aintree Stirling Moss Maserati

Stall, nummer och förare 1954

[redigera | redigera wikitext]
Stall/Tillverkare Nummer Förare
A E Dean (Kuzma-Offenhauser)[1] 9 Jimmy Bryan, USA
BRM (Maserati) 8, 17, 18, 28, 42 Ken Wharton, Storbritannien
Bill Whitehouse (Connaught-Francis)[2] 22 Bill Whitehouse, USA
Bira (Maserati) 6 Ron Flockhart, Storbritannien
6, 14, 18, 20, 46 Prince Bira, Thailand
Bob Estes (Phillips-Offenhauser)[1] 7 Don Freeland, USA
Bob Gerard (Cooper-Bristol) 29 Bob Gerard, Storbritannien
Brown Motor Co (Schroeder-Offenhauser)[1] 74 Andy Linden, USA
Bob Scott, USA
Bruce Bromme (Bromme-Offenhauser)[1] 65 Spider Webb, USA
Danny Kladis, USA
Cars Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 51 Bill Homeier, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 19 Jimmy Daywalt, USA
Ecurie Ecosse (Connaught-Francis) 26 Leslie Thorne, Storbritannien
Ecurie Francorchamps (Ferrari) 2, 30 Jacques Swaters, Belgien
Ecurie Richmond (Cooper-Bristol) 30 Eric Brandon, Storbritannien
Ecurie Rosier (Ferrari & Maserati) 6, 14, 20, 24, 34 Robert Manzon, Frankrike
15, 24, 25, 26, 36 Louis Rosier, Frankrike
26 Maurice Trintignant, Frankrike
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 1, 38 Jim Rathmann, USA
1, 45 Sam Hanks, USA
Jimmy Davies, USA
38 Pat Flaherty, USA
45 Art Cross, USA
Johnnie Parsons, USA
Andy Linden, USA
Emmanuel de Graffenried (Maserati) 22 Ottorino Volonterio, Schweiz
22, 30 Emmanuel de Graffenried, Schweiz
Emmett J Malloy (Pankratz-Offenhauser)[1] 25 Jimmy Reece, USA
Eugene A Casaroll (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 16 Marshall Teague, USA
Jimmy Jackson, USA
Tony Bettenhausen, USA
16, 34 Duane Carter, USA
34 Troy Ruttman, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 28 Larry Crockett, USA
Ferrari 1, 2, 6, 9, 10, 12, 20, 32, 38 José Froilán González, Argentina
1, 3, 6, 10, 11, 14, 22, 38, 40 Mike Hawthorn, Storbritannien
2, 4, 8, 10, 26, 30, 40 Maurice Trintignant, Frankrike
4 Piero Taruffi, Italien
4, 10 Nino Farina, Italien
16, 24, 38 Umberto Maglioli, Italien
24 Robert Manzon, Frankrike
34 Alberto Ascari, Italien
Francis Bardazon (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 17 Bob Sweikert, USA
Georges Berger (Gordini) 30 Georges Berger, Belgien
Gilby Engineering (Maserati) 5, 44 Roy Salvadori, Storbritannien
Giovanni de Riu (Maserati)[2] 2 Giovanni de Riu, Italien
Gordini 9, 10, 12, 17, 18, 24, 44, 46 Jean Behra, Frankrike
10, 16, 28 Paul Frère, Belgien
11, 12, 18, 46 Clemar Bucci, Argentina
12, 18, 19 André Pilette, Belgien
14, 42 Fred Wacker, USA
20 Élie Bayol, Frankrike
22 Roger Loyer, Frankrike
26, 48 Jacques Pollet, Frankrike
Gould's Garage (Cooper-Bristol) 28 Horace Gould, Storbritannien
H A Chapman (Stevens-Offenhauser)[1] 27 Ed Elisian, USA
Bob Scott, USA
H A Chapman (Nichels-Offenhauser)[1] 43 Johnny Thomson, USA
Andy Linden, USA
Bill Homeier, USA
HWM-Alta 32 Lance Macklin, Storbritannien
Hans Klenk (Klenk-BMW) 22 Theo Helfrich, Tyskland
Harry Schell (Maserati) 3, 15, 24, 28, 48 Harry Schell, USA
Hoosier Racing Team (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 5 Paul Russo, USA
Jerry Hoyt, USA
Howard Keck Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 14 Bill Vukovich, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[1] 98 Chuck Stevenson, USA
Walt Faulkner, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 2 Jack McGrath, USA
Jim Robbins (Stevens-Offenhauser)[1] 24 Cal Niday, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 31 Gene Hartley, USA
Marshall Teague, USA
Jorge Daponte (Maserati) 8, 34 Jorge Daponte, Argentina
Lancia 34 Alberto Ascari, Italien
36 Luigi Villoresi, Italien
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 73 Mike Nazaruk, USA
Leslie Marr (Connaught-Francis) 23 Leslie Marr, Storbritannien
Maserati 2, 26 Juan Manuel Fangio, Argentina
4, 6, 12, 28, 33 Onofre Marimón, Argentina
6, 14, 20 Luigi Musso, Italien
7, 12, 18, 28, 30, 40 Sergio Mantovani, Italien
8 Prince Bira, Thailand
8, 28, 32 Stirling Moss, Storbritannien
10, 24, 30 Roberto Mières, Argentina
10, 31, 32 Alberto Ascari, Italien
14, 32, 5, 22 Luigi Villoresi, Italien
16 Paco Godia, Spanien
26 Louis Rosier, Frankrike
34 Harry Schell, USA
Mel B Wiggers (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 10 Tony Bettenhausen, USA
Mercedes-Benz 1, 2, 4, 16, 18 Juan Manuel Fangio, Argentina
2, 4, 8, 14, 19, 20 Karl Kling, Tyskland
6, 12, 20, 22 Hans Herrmann, Tyskland
21 Hermann Lang, Tyskland
Miklos Sperling (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 77 Fred Agabashian, USA
Moss (Maserati) 7, 16, 22 Stirling Moss, Storbritannien
Motor Racers Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 35 Pat O'Connor, USA
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 99 Jerry Hoyt, USA
Onofre Marimón (Maserati)[2] 36 Carlos Menditéguy, Argentina
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)[1] 88 Manny Ayulo, USA
Peter Whitehead (Cooper-Alta) 21 Peter Whitehead, Storbritannien
R J Chase (Cooper-Bristol) 27 Alan Brown, Storbritannien
R N Sabourin (Pawl-Offenhauser)[1] 12 Rodger Ward, USA
Eddie Johnson, USA
R R C Walker (Connaught-Francis) 24 John Riseley-Prichard, Storbritannien
Ray Crawford (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 32 Ernie McCoy, USA
Ray T Brady (Schroeder-Offenhauser)[1] 33 Len Duncan, USA
George Fonder, USA
Roberto Mières (Maserati) 4, 8, 16, 24, 32 Roberto Mières, Argentina
Scuderia Ambrosiana (Ferrari) 12 Reg Parnell, Storbritannien
Sir Jeremy Boles (Connaught-Francis)[2] 25 Don Beauman, Storbritannien
South California Muffler Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 15 Johnnie Parsons, USA
T W & W T Martin (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 71 Frank Armi, USA
George Fonder, USA
Vanwall 10, 20, 42 Peter Collins, Storbritannien

Slutställning förare 1954

[redigera | redigera wikitext]
Placering Förare! Stall Konstruktör Poäng
1 Juan Manuel Fangio Maserati & Mercedes-Benz 42
2 José Froilán González Ferrari 25,14
3 Mike Hawthorn Ferrari 24,64
4 Maurice Trintignant Ecurie Rosier & Ferrari Ferrari 17
5 Karl Kling Mercedes-Benz 12
6 Bill Vukovich Howard Keck Co Kurtis Kraft-Offenhauser 8
7 Hans Herrmann Mercedes-Benz 8
8 Nino Farina Ferrari 6
9 Luigi Musso Maserati 6
10 Jimmy Bryan A E Dean Kuzma-Offenhauser 6
11 Roberto Mières Maserati 6
12 Jack McGrath Jack B Hinkle Kurtis Kraft-Offenhauser 5
13 Onofre Marimón Maserati 4,14
14 Stirling Moss Maserati 4,14
15 Robert Manzon Ecurie Rosier Ferrari 4
16 Sergio Mantovani Maserati 4
17 Prince Bira Bira Maserati 3
18 Umberto Maglioli Ferrari 2
19 André Pilette Gordini 2
20 Luigi Villoresi Maserati 2
21 Mike Nazaruk Lee Elkins Kurtis Kraft-Offenhauser 2
22 Élie Bayol Gordini 2
23 Troy Ruttman Eugene A Casaroll Kurtis Kraft-Offenhauser 1,5
24 Duane Carter Eugene A Casaroll Kurtis Kraft-Offenhauser 1,5
25 Alberto Ascari Maserati & Lancia 1,14
26 Jean Behra Gordini 0,14

Inofficiell slutställning konstruktörer 1954

[redigera | redigera wikitext]

Endast de fem bästa poängen från de nio loppen för den första bilen räknade.

Placering Konstruktör Poäng
1 Mercedes-Benz 36
2 Ferrari 34
3 Maserati 29
4 Gordini 4
  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad] Deltog endast i Indianapolis 1954.
  2. ^ [a b c d e f g h] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]