Hoppa till innehållet

Hypericin

Från Wikipedia
Hypericin[1]

Systematiskt namn1,3,4,6,8,13-Hexahydroxi-10,11-dimetylfenantro[1,10,9,8-opqra]perylen-7,14-dion
Kemisk formelC30H16O8
Molmassa504,44324 g/mol
CAS-nummer548-04-9
SMILESCc0cc(O)c1C(=O)c2c(O)cc(O)c3c2c4c1c0c5c6c4c7c3c
(O)cc(O)c7C(=O)c6c(O)cc5C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Hypericin är en naftodiantron, ett rött antrakinonderivat, som tillsammans med hyperforin är den huvudsakliga aktiva substansen i Johannesört.[2][3] Kemiskt är det en fenantroperylen. Hypericin tros verka som ett antibiotikum, antiviral[2] och ickespecifik kinasinhibitor. Hypericin kan hindra funktionen hos dopamin beta-hydroxylas, vilket leder till förhöjda dopaminnivåer och därigenom möjligen lägre nivåer av adrenalin och noradrenalin.

Funktion och effekter

[redigera | redigera wikitext]

Man trodde ursprungligen att den antidepressiva farmakologiska aktiviteten av hypericin berodde på hämning av monoaminoxidasenzym. Råextraktet av Hypericum är en svag hämmare av MAO-A och MAO-B.[4][5] Isolerad hypericin visar inte denna aktivitet, men har viss affinitet för NMDA-receptorer. Detta tyder på att andra beståndsdelar är orsak till MAOI-effekten. Den nuvarande (2022) uppfattningen är att mekanismen för antidepressiv aktivitet beror på hämning av återupptaget av vissa neurotransmittorer.[2]

Det stora kromoforsystemet i molekylen innebär att det kan orsaka ljuskänslighet vid förtäring över tröskelvärdet. Ljuskänslighet ses ofta hos djur som fått beta av johannesört. Eftersom hypericin ackumuleras företrädesvis i cancervävnader används det också som en indikator på cancerceller. Dessutom är hypericin under forskning som ett medel inom fotodynamisk terapi, där en biokemikal absorberas av en organism för att senare aktiveras med spektrumspecifikt ljus från specialiserade lampor eller laserkällor, för terapeutiska ändamål. De antibakteriella och antivirala effekterna av hypericin tros också uppstå från dess förmåga till fotooxidation av celler och viruspartiklar.[2]

Framställning

[redigera | redigera wikitext]

Hypericin härrör från cyklisering av polyketider.[6][7] Biosyntesen av hypericiner sker genom polyketidvägen där en oktandedkedja går igenom successiva cykliseringar och dekarboxyleringar för att bilda emodinantron som tros vara föregångaren till hypericin. Oxidationsreaktioner ger protoformer som sedan omvandlas till hypericin och pseudohypericin. Dessa reaktioner är ljuskänsliga och sker under exponering för ljus och med hjälp av enzymet Hyp-1.[8][9][10][11][12]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hypericin, 27 september 2022.
  1. ^ Merck Index, 11th Edition, 4799
  2. ^ [a b c d] Mehta, Sweety (2012-12-18). ”Pharmacognosy of St. John's Wort”. Pharmacognosy of St. John's Wort. Pharmaxchange.info. http://pharmaxchange.info/press/2012/12/pharmacognosy-of-st-johns-wort/. 
  3. ^ Oubre, Alondra (1991). ”Hypericin: the active ingredient in Saint John's Wort”. Hypericin: the active ingredient in Saint John's Wort. http://www.delano.com/ReferenceArticles/Hypericin-Active.html.  Arkiverad 28 september 2007 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 september 2006. https://web.archive.org/web/20060901093935/http://www.delano.com/ReferenceArticles/Hypericin-Active.html. Läst 15 december 2022. 
  4. ^ Thiede, H. M.; Walper, A. (October 1994). ”Inhibition of MAO and COMT by hypericum extracts and hypericin”. Journal of Geriatric Psychiatry and Neurology 7 Suppl 1: sid. S54–56. doi:10.1177/089198879400700114. ISSN 0891-9887. PMID 7857510. 
  5. ^ Bladt, S.; Wagner, H. (October 1994). ”Inhibition of MAO by fractions and constituents of hypericum extract”. Journal of Geriatric Psychiatry and Neurology 7 Suppl 1: sid. S57–59. doi:10.1177/089198879400700115. ISSN 0891-9887. PMID 7857511. 
  6. ^ Loren W. Walker (1999). A Review of the Hypothetical Biogenesis and Regulation of Hypericin synthesis via the Polyketide Pathway in Hypericum perforatum and Experimental Methods Proposed to Evaluate the Hypothesis. http://www.l2w.cc/pages/HYPE/index.htm.  Arkiverad 26 juni 2019 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 26 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190626021123/http://www.l2w.cc/pages/HYPE/index.htm. Läst 15 december 2022. 
  7. ^ Christian Hertweck (2009). ”Polyketide Biosynthesis”. Angew. Chem. Int. Ed. 48 (26): sid. 4688–4716. doi:10.1002/anie.200806121. PMID 19514004. 
  8. ^ ”Hypericins as potential leads for new therapeutics”. Int J Mol Sci 11 (2): sid. 562–594. 2010. doi:10.3390/ijms11020562. PMID 20386655. 
  9. ^ ”From the Photosensitizer Hypericin to the Photoreceptor Stentorin- The Chemistry of Phenanthroperylene Quinones”. Angew. Chem. Int. Ed. Engl. 38 (21): sid. 3116–3136. 1999. doi:10.1002/(SICI)1521-3773(19991102)38:21<3116::AID-ANIE3116>3.0.CO;2-S. PMID 10556884. 
  10. ^ ”Molecular and biochemical characterization of an enzyme responsible for the formation of hypericin in St. John's wort (Hypericum perforatum L.)”. J. Biol. Chem. 278 (34): sid. 32413–32422. 2003. doi:10.1074/jbc.M301681200. PMID 12799379. 
  11. ^ ”Crystal structure of Hyp-1, a St. John's wort protein implicated in the biosynthesis of hypericin”. J. Struct. Biol. 169 (2): sid. 161–171. 2010. doi:10.1016/j.jsb.2009.10.008. PMID 19853038. 
  12. ^ ”Hypericins: biotechnological production from cell and organ cultures”. Appl. Microbiol. Biotechnol. 98 (22): sid. 9187–9198. 2014. doi:10.1007/s00253-014-6119-3. PMID 25301586. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]