Hoppa till innehållet

Ludvig Douglas

Från Wikipedia
Hans Excellens
Ludvig Douglas


Tid i befattningen
1893–1895
Monark Oscar II
Företrädare Adolf Ludvig Hamilton
Efterträdare Per Johan Bråkenhielm

Tid i befattningen
1 juni 1895–13 oktober 1899
Monark Oscar II
Statsminister Erik Gustaf Boström
Företrädare Carl Lewenhaupt
Efterträdare Alfred Lagerheim

Tid i befattningen
1901–1912
Monark Oscar II
Gustaf V
Företrädare Robert De la Gardie
Efterträdare Eric Trolle

Tid i befattningen
1911–1916
Monark Gustaf V
Företrädare Fredrik von Essen
Efterträdare Otto Printzsköld

Född 26 november 1849
Schweiz Zürich, Schweiz
Död 20 juli 1916 (66 år)
Sverige Lysekil, Göteborgs och Bohus län
Gravplats Vreta klosters kyrka
Nationalitet Sverige Svensk
Yrke Greve
Godsägare
Ministär Regeringen Boström I

Ludvig Wilhelm August Douglas, född 26 november 1849 i Zürich, död 20 juli 1916 i Lysekil, var en svensk greve, riksmarskalk, utrikesminister, landshövding, godsägare samt konservativ politiker.

Bakgrund och karriär

[redigera | redigera wikitext]

Douglas var son till Carl Israel Wilhelm Douglas (1824-98) och grevinnan Lovisa Katarina von Langenstein und Gondelsheim, morganatisk dotter till storhertig Ludvig I av Baden. Ludvig Douglas blev kammarherre hos kronprins Gustaf 1881 men blev tjänstfri från hovet 1888.[1]

Han gifte sig 30 september 1876 på Tosterup (Krist.) med grevinnan Anna Louise Dorotée Ehrensvärd (1855–1930), dotter till ministern för utrikes ärendena greve Albert Carl August Lars Ehrensvärd och Ingeborg Hedvig Vogt. Med henne hade han sönerna Robert, Archibald, Carl och Oscar.

Douglas, som på mödernet var släkt (halvsyssling) med Sveriges drottning Victoria, var protektionist och starkt tyskorienterad. Han avgick därför att han vägrade acceptera norrmännens rätt till "det rene flag" (den norska flaggan utan unionsmärke). Senare tog Douglas de norrländska skogsböndernas parti mot skogsbolagen och krävde lagstiftning till deras skydd.

Douglas vas landshövding i Uppsala län 1893–1895 och i Östergötlands län 1901–1912. Den 1 juni 1895 till 27 oktober 1899 var Douglas minister för utrikes ärenden.[2]

1896 blev Douglas ledamot av Lantbruksakademien och 1912 blev han hedersledamot .[3][4]

Utrikesminister

[redigera | redigera wikitext]

Den som fäste statsminister Boströms uppmärksamhet på Douglas var Boströms vän, den framstående unionshöken Oscar Alin. Det föranledde Boströms utnämning av Douglas som delade Alins unionspolitiska ståndpunkter. Douglas blev därefter av Alin övertalad att acceptera utnämningen. Under hans tid som chef för Utrikesdepartementet, tillsattes den tredje blandade unionskommittén som senare utgav utlåtandet att de svenska och norska ståndpunkterna var oförenliga. Han blev hårt åtgången av andrakammarvänstern och Bjørnstjerne Bjørnson för sin unionspolitik. Flaggkrisen som uppstod mellan Sverige och Norge under början av 1898 angående unionsmärkets borttagande i den norska flaggan ledde till att kung Oscar II vägrade sanktionera stortingets beslut. Kungen gav med sig dock efter hård norsk press och lät i det norska statsrådet december 1898 promulgera lagen. Douglas fick därefter nog och lämnade regeringen i oktober 1899. Boström tog därefter över som tillförordnad utrikesminister och vidtog de nödvändiga åtgärderna för flagglagens tillämpning.Som utrikesminister var Douglas även livligt verksam för den svenska utrikeshandeln och konsulatsväsendets utveckling.

Riksmarskalk

[redigera | redigera wikitext]

Som riksmarskalk var han aktiv i kulisserna gällande borggårdstalet och bondetåget 1914. Efter världskrigets utbrytande 1914 var han en av de drivande krafterna bakom aktivismen som ville ha svensk uppslutning på tysk sida, särskilt i syfte för att åstadkomma Finlands befrielse från det tsaristiska Ryssland.

Ludvig Douglas ligger begravd i Douglaska ättens gravkor i Vreta klosters kyrka.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Svenska utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Adolf Ludvig Hamilton
Landshövding i Uppsala län
1893–1895
Efterträdare:
Per Johan Bråkenhielm
Företrädare:
Carl Lewenhaupt
Sveriges utrikesminister
1895–1899
Efterträdare:
Alfred Lagerheim
Företrädare:
Robert De la Gardie
Landshövding i Östergötlands län
1901–1912
Efterträdare:
Eric Trolle
Företrädare:
Fredrik von Essen
Sveriges riksmarskalk
1911–1916
Efterträdare:
Otto Printzsköld