Hoppa till innehållet

Natriumklorit

Från Wikipedia
Natriumklorit
Natriumklorit
Systematiskt namnNatriumklorit(III)
Kemisk formelNaClO2
Molmassa90,441 g/mol
UtseendeVita kristaller
CAS-nummer7758-19-2
SMILESO=Cl[O-].[Na+]
Egenskaper
Densitet2,5 g/cm³
Löslighet (vatten)645 g/l
Smältpunkt170 – 180 °C (sönderfaller)
Faror
Huvudfara
NFPA 704

0
1
1
OX
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Natriumklorit är ett salt av natrium och kloritjoner med formeln NaClO2.

Jämfört med andra kloriter är natriumklorit stabilt och är därför den största källan till klorit.

Natriumklorit har UN-nummer 1496.[1]

Framställning

[redigera | redigera wikitext]

Natriumklorit framställs genom att lösa klordioxid i en lösning av natriumhydroxid (NaOH) och reducera den med väteperoxid (H2O2).

Natriumklorit används huvudsakligen för att producera klordioxid för blekning av pappersmassa och klorering av dricksvatten och simbassänger. Fördelen med att klorera med klordioxid i stället för klor är att det inte bildas trihalometaner såsom kloroform av organiska föroreningar.

Natriumklorit används också som desinficeringsmedel i tandkräm och munvatten, som rengöringsvätska för kontaktlinser (varunamn Purite) och för rengöring av ventilationssystem (varunamn Oxine).

  1. ^ Natriumklorit, RIB Farliga ämnen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Läst 5 januari 2023.