Hoppa till innehållet

Spica-klass

Från Wikipedia
Spica-klass
HMS Spica
HMS Spica
Allmänt
TypTorpedbåt
VarvGötaverken
T121-T123
Karlskronavarvet
T124-T126
FörePlejad-klassen
EfterNorrköping-klassen
Fartyg tillhörande klassenHMS Spica (T121)
HMS Sirius (T122)
HMS Capella (T123)
HMS Castor (T124)
HMS Vega (T125)
HMS Virgo (T126)
Tekniska data
Deplacement245 ton
Längd i vattenlinjen39,90 meter
Längd över allt42,50 meter
Bredd överallt7,10 meter
Djupgående2,40 meter (i aktern)
Framdrift
Huvudmaskin3 × Gasturbiner av typ Rolls-Royce Proteus 1282
Maskinstyrka3 × 4 500 hk
Propellrar3 × KaMeWa-propellrar
Lastförmåga
Besättning27–30 man
Beväpning
Huvudartilleri1 x 57 mm lvakan M/50C, senare 57 mm APJ 7101
Torpeder6 x 53 cm torpedtuber m/65/66* för Torped 61
MinorMinräls

Spica-klass var en svensk fartygsklass som utgjordes av sex stycken torpedbåtar.

Med utgångspunkt i Marinplan 60 projekterades en serie om sex torpedbåtar (TB). Denna serie byggdes med ledning av erfarenheter från Plejad-klassen och moderniserades i förhållande till denna typ främst på vapen-, tele-, skydds- och maskinområdena. Serien färdigställdes 1966–67 och benämndes TB typ Spica efter det första fartyget i serien. T121–T123 byggdes på Götaverken i Göteborg och T124–T126 på Karlskronavarvet. Fartygens namn är lånade från kända stjärnor. De ärvde namnen från de ångdrivna torpedbåtar flottan hade under första delen av 1900-talet.

Konstruktionen vidareutvecklades sedermera till torpedbåtarna av Norrköping-klass ("Spica II") och till korvetterna av Stockholm-klass ("Spica III").

Allmän beskrivning

[redigera | redigera wikitext]

Torpedbåt typ Spica är en deplacerande fartygstyp, som under trossdäck är indelat i sex vattentäta avdelningar och på trossdäck i nio vattentäta avdelningar.

Fartyget är långskeppsspantat och tillverkat av elektriskt svetsad stålplåt. Däckhus, brygga och luftintagshus är tillverkat av lättmetall (Silumin). Fartyget kan (bortsett från luftintagsrum) tillslutas gastätt.

Framdrivningsmaskineri

[redigera | redigera wikitext]

Framdrivningsmaskineriet ger fartyget en fart av ca 40 knop och består av 3 st gasturbiner av typ Rolls-Royce Proteus 1282, på vardera en effekt av 4 500 hk och drivande var sin KaMeWa -propeller.

Tidigare under åren 1963-1965 provades en gasturbin typ Bristol Siddeley Proteus på 4 000 hk på mittaxeln på HMS Perseus

Styranläggningen (normalförfarande)

[redigera | redigera wikitext]

Styranläggningen är elektrohydraulisk. Fartyget är försett med två roder.

Elektrisk kraft

[redigera | redigera wikitext]

Elektrisk kraft levereras av två generatorer typ ASEA, drivna av var sin gasturbin av fabrikat MTU på 224 hk. Generatorerna levererar 440 V, 60 Hz, trefas.

Besättningen uppgick till 27-30 man fördelade på 5 regoff/resoff, 2 eller 3 kompoff, 3 plutoff och 17 övriga (enligt gamla befälsordningen).