Hoppa till innehållet

Synklinal

Från Wikipedia
Synklinal och antiklinal

Synklinal, även synklin eller tråg, är den konkava delen i en veckning av berggrund (flexur), och motsatsen till antiklinal.[1] I strukturell geologi är en synklinal ett veck med yngre lager närmare centrum av strukturen, medan en antiklinal är det omvända till en synklinal. En synklinorium (plural synklinoriums eller synklinoria) är en stor synklinal med överlagrade mindre veck.[2] Synklinaler är typiskt ett nedåtriktat veck (synform), benämnt en synformal synklinal (det vill säga en dalgång), men synklinaler som pekar uppåt kan hittas när strata har välts och vikts (en antiformell synklinal).

Karakteristik

[redigera | redigera wikitext]
En synklinal är ett veck av berg med yngre stenlager närmare centrum av strukturen, medan en antiklinal är det omvända till en synklinal.

På en geologisk karta känns synklinalerna igen som en sekvens av bergskikt, med det yngsta i veckets mitt eller "gångjärn" och med en omvänd sekvens av samma bergskikt på motsatt sida av gångjärnet. Om vikmönstret är cirkulärt eller långsträckt är strukturen en bassäng. Veckningar bildas vanligtvis under jordskorpans deformation som ett resultat av kompression som åtföljer orogen bergsbyggnad.

Notervärda exempel

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Syncline, 6 oktober 2023.
  1. ^ Svenska Akademiens ordbok: Syn-klinal
  2. ^ Synclinorium. (2008). In Encyclopædia Britannica. Retrieved May 03, 2008, from Encyclopædia Britannica Online: http://www.britannica.com/EBchecked/topic/578375/synclinorium

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Wikimedia Commons har media som rör synklinal.