ansikte

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av ansikte  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ansikte ansiktet ansikten ansiktena
Genitiv ansiktes ansiktets ansiktens ansiktenas

ansikte

  1. framsidan av en människas huvud, från ögonbrynen och nedåt, eller föremål som ska avbilda detta
    1905: Ord och bild:
    Och 96:s småskrattande ansikte blef med ens så allvarligt och grubblande, att kandidat Brogren förvånad satte sig upp och började att trefva efter pince-nezen under halmmadrassen.
    Synonymer: anlete, feja, fejs, nia, nuna, nylle, plyte
    Etymologi: Av fornsvenska ansikte. Av medellågtyska ansichte. Av an- (på) och sikte, besläktat med sikt och se.
    Sammansättningar: ansiktsbehandling, ansiktsdrag, ansiktsförlamad, ansiktshalva, ansiktskräm, ansiktslyft, ansiktsmask, ansiktsskydd, ansiktsuttryck, ansiktsvård, mansansikte
    Fraser: bli lång i ansiktet, ge ett ansikte
  2. (butik) den sida av en vara som vetter mot gången; antalet varor som står i bredd
    Mjölchokladen ska vara tre ansikten bred, russinchokladen bara ett.

Översättningar

[redigera]