sluttning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

Substantiv

Böjningar av sluttning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sluttning	sluttningen	sluttningar	sluttningarna
Genitiv	sluttnings	sluttningens	sluttningars	sluttningarnas

område som sluttar
Synonymer: slänt

Besläktade ord: slutta

Sammansättningar: bergssluttning, sluttningshus, sluttningshöjd, strandsluttning, sydsluttning

Översättningar

område som sluttar

bokmål: helling mf, helning mf
finska: rinne^(fi)
franska: pente^(fr) f
isländska: hlíð^(is) f, flái m
nederländska: helling^(nl)
polska: pochyłość^(pl) f, zbocze^(pl) n, stok^(pl) m
spanska: declive^(es), pendiente^(es)
tyska: Gefälle^(de) n, Neigung^(de) f, Abhang^(de) m, Hang^(de) m, Schräge f

Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=sluttning&oldid=3920999”

Svenska/Substantiv

Dold kategori:

Svenska/Alla uppslag