undergång

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av undergång  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ undergång undergången undergångar undergångarna
Genitiv undergångs undergångens undergångars undergångarnas

undergång

  1. (om t.ex. samhälle, kultur, person) det att upphöra existera, eller dö ut, ofta under dramatiska former
    världens undergång
    Det här blir min undergång.
    Besläktade ord: gå under
  2. gångtunnel, gångbana som går under en annan väg
    Antonymer: viadukt
    Jämför: underfart

Översättningar

[redigera]