Eduard Sjevardnadze

georgisk diplomat och politiker

Eduard Ambrosis dze Sjevardnadze (georgiska: ედუარდ ამბროსის ძე შევარდნაძე; ryska: Эдуа́рд Амвро́сиевич Шевардна́дзе, Eduard Amvrosijevitj Sjevardnadze), född 25 januari 1928 i Mamati i Transkaukasiska SFSR, Sovjetunionen (i nuvarande Georgien), död 7 juli 2014 i Tbilisi,[2] var en georgisk politiker. Han var Sovjetunionens siste utrikesminister och senare Georgiens andre president.[3]

Eduard Sjevardnadze
ედუარდ შევარდნაძე


Tid i befattningen
23 november 199523 november 2003
Företrädare Zviad Gamsachurdia
Efterträdare Nino Burdzjanadze (Som interimspresident)

Tid i befattningen
27 juli 198520 december 1990
Företrädare Andrej Gromyko
Efterträdare Aleksandr Bessmertnych

Tid i befattningen
19 november 199126 december 1991
Företrädare Boris Pankin
Efterträdare Sovjetunionens sista utrikesminister
(Andrej Kozyrev som Ryska federationens utrikesminister)

Född Eduard Ambrosis dze Sjevardnadze
25 januari 1928
Sovjetunionen Mamati, Gurien, Transkaukasiska SFSR, Sovjetunionen (idag Georgien)
Död 7 juli 2014 (86 år)
Georgien Tbilisi, Georgien
Gravplats Krtsanisi[1]
Nationalitet Sovjetunionen Sovjetisk (1928 - 1991)
Georgien Georgisk (1991 - 2014)
Politiskt parti Georgiens medborgarnas union
(Före detta SKP)
Yrke Politiker
Religion Georgisk-ortodoxa
Maka Nanuli Tsgaraisjvili Sjevardnadze 1951–2004
Barn Paata
Manana

Sjevardnadze var generalsekreterare för kommunistpartiet i Georgiska SSR 1972-1985 och därmed sovjetrepublikens ledare. I samband med att Michail Gorbatjov blivit Sovjetunionens ledare 1985 utnämndes Sjevardnadze till utrikesminister. Som utrikesminister förespråkade han ökad avspänning mot väst och den så kallade Sinatradoktrinen, vilken fastslog att Sovjetunionens östeuropeiska satelliter själva skulle få välja politiskt system. Hans radikalism ledde till spänningar med Gorbatjov som önskade bevara Sovjetunionen och i december 1990 avgick han i protest mot den svaga reformviljan hos landets ledning. Han återkom som utrikesminister i november 1991 och stannade kvar på posten till Sovjetunionens upplösning drygt en månad senare.

Sjevardnadze var från 1992 det nyligen självständiga Georgiens ledare med titeln ordförande i statsrådet och talman i parlamentet.[3] Efter presidentvalet 1995, då han erhöll 70 procent av rösterna, kunde han sväras in som Georgiens andra president. Hans presidenttid präglades av inre oroligheter, dels i utbrytarrepublikerna Abchasien och Sydossetien, och dels från den förre presidenten Zviad Gamsachurdias anhängare. Han avgick 2003 efter stora demonstrationer, den så kallade Rosenrevolutionen. Han efterträddes då som Georgiens president av reformpartiet Enade nationella rörelsens ledare Micheil Saakasjvili.

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Eduard Shevardnadze, 8 maj 2009.
  1. ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ "Georgia ex-President Eduard Shevardnadze dies at 86". BBC
  3. ^ [a b] Georgia, rulers.org, läst 2019-11-06

Allmänna källor

redigera
  • Mikaberidze, Alexander (2007) (på engelska). Historical dictionary of Georgia. Historical dictionaries of Europe ; no. 50. Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris 10464509. ISBN 978-0-8108-5580-9 

Externa länkar

redigera
Företrädare:
Vasil Mzhavanadze
Första generalsekreterare för det georgiska kommunistpartiet
1972-1985
Efterträdare:
Dzjumber Patiasjvili
Företrädare:
Andrej Gromyko
Sovjetunionens utrikesminister
1985-1990
Efterträdare:
Aleksandr Bessmertnych
Företrädare:
Boris Pankin
Sovjetunionens utrikesminister
november 1991-december 1991
Efterträdare:
Sovjetunionens sista utrikesminister.
Företrädare:
Zviad Gamsachurdia
Georgiens president
1995-2003
Talman i parlamentet och de facto statschef sedan 1992
Efterträdare:
Micheil Saakasjvili
Nino Burdzjanadze interimspresident