Hoppa till innehållet

Arn – Tempelriddaren

Från Wikipedia
För boken med motsvarande namn, se Tempelriddaren.
Arn – Tempelriddaren
GenreÄventyr
Historiskt
Drama
RegissörPeter Flinth
ProducentWaldemar Bergendahl
Johan Mardell
ManusHans Gunnarsson
Jan Guillou (roman)
SkådespelareJoakim Nätterqvist
Sofia Helin
Stellan Skarsgård
OriginalmusikTuomas Kantelinen
DistributionSvensk Filmindustri
Premiär17 december 2007 (Sverige)
Speltid139 minuter
LandDanmark Danmark
Finland Finland
Norge Norge
Storbritannien Storbritannien
Sverige Sverige
Tyskland Tyskland
SpråkSvenska, engelska, latin, arabiska, franska
Budget210 000 000 SEK (prel.)
UppföljareArn – Riket vid vägens slut (2008)
IMDb SFDb Elonet
Gammal filmkamera med Arn-affisch i bakgrunden, Filmstaden, Solna.

Arn – Tempelriddaren är en svensk-tysk-norsk-brittisk-dansk-finsk samproduktionsfilm som hade biopremiär i Sverige den 17 december 2007.[1]

Berättelsen, som bygger på Jan Guillous romaner om den fiktive korsriddaren Arn Magnusson, är uppdelad i två långfilmer. Den första delen hade världspremiär på Grandbiografen i Skara den 17 december 2007 och hade premiär för en större publik 25 december samma år. Den andra delen, Arn – Riket vid vägens slut, hade premiär 22 augusti 2008. För TV görs också en sex timmar lång miniserie. Den totala budgeten har beräknats till 210 miljoner kronor.[2]

Den 6 augusti 2007 lät Sveriges Television meddela att de drog sig ur projektet på grund av att de extrascener som utlovats till TV-serien inte hade blivit inspelade.[3] TV4 började då genast förhandla med SF och en dryg månad senare stod det klart att de skulle ta över SVT:s plats som medfinansiär i projektet.[4]

De svenska scenerna i filmen spelades till största delen in i Västergötland, medan de utländska scenerna filmades i Marocko[5] och Skottland.

Filmen producerades till en tredjedel av Svensk Filmindustri, en tredjedel av TV4, Film i Väst och tyska distributören Telepool och en tredjedel av nordiska TV-bolag som Danmarks Radio, TV2 Norge, YLE och Svenska Filminstitutet.[6]

Under de första två dagarna såldes 160 310 biljetter i Sverige, vilket var nytt svenskt rekord. Detta innebar att filmen efter de första två dagarna dragit in 14 336 235 kronor i biljettintäkter.[7]

För att tydliggöra de kulturella skillnaderna används sju olika språk i dialogen: svenska, engelska, latin, arabiska, norska, danska och franska. Engelska används för att symbolisera franska, medan franska används mycket litet. Den del av dialogen som inte är på svenska textas på svenska.

År 1150 föds Arn Magnusson på Arnäs gård i Västergötland, som son till en av landskapets mest inflytelserika stormän. Som liten pojke råkar han ut för en olycka som leder till att hans föräldrar lämnar honom åt klosterbot för att blidka Jungfru Maria som Arns föräldrar bad till. I Varnhems kloster tar han lära hos broder Guilbert och växer så småningom upp till en stor krigare likväl som en stor gudsman, som kommer ut i det världsliga livet som en naiv och oförstående man. Han förälskar sig i Cecilia Algotsdotter och hon blir gravid, men deras kärlek omöjliggörs av avundsjuka och kampen om makt.

Arn blir anklagad för att ha haft köttsligt umgänge med Cecilias syster Katarina. Att ha köttsligt umgänge med systrar är en så svår synd enligt kyrkan att Arn och Cecilia ådöms 20 års botgöring för otukt. Cecilia spärras in i Gudhems kloster under den ondsinta abbedissan moder Rikissa, medan Arn sänds till Heliga landet för att tjäna i Guds armé hos tempelriddarna.

Tio år senare befinner sig Arn fortfarande i Jerusalem, långt ifrån sin Cecilia och deras gemensamma barn, som han aldrig fått träffa. Uppe i det kalla Norden plågas Cecilia av moder Rikissa, kalla nätter i carcer (klostrets fängelse) och isolering.

Historicitet

[redigera | redigera wikitext]

Filmens historiska trovärdighet har kommenterats i såväl tidskriften Populär Historia som i radioprogrammet Historiska klubben. Huvudkritiken riktar sig mot att tidens överklass framstår som småborgerlig. Överklassen utför inte köks- och trädgårdsarbete utan till detta har man trälar. Kritiken riktar sig också mot det straff som tilldöms Arn och Cecilia. Belägg saknas för att klostervistelse skulle kunna utgöra ett straff för sexuellt umgänge före äktenskapet. Enligt Västgötalagen löstes denna oförrätt med böter. Viss kritik kan även framföras mot att klosterfönster är av gotisk stil och att armborsten är alldeles för stora för sin tid. Sedan kvarstår frågetecknen kring huruvida någon svensk tempelriddare deltog i korstågen.

I filmen mördas Erik Jedvardsson (Erik den Helige) av Karl Sverkersson och hans män i Västra Götaland, men i verkligheten mördades Erik i Östra Aros av Magnus Henriksson, en dansk furste. Magnus Henriksson skall enligt Saxo Grammaticus även ha mördat Karl Sverkerssons far, Sverker den äldre. Karl tog makten efter att ha besegrat honom i Slaget vid Örebro. Då kung Erik mördats av kung Karl i filmen framstår det som att mordet på Karl är en sons hämnd för mordet på hans far.

Priser och nomineringar

[redigera | redigera wikitext]

Bibi Andersson fick en Guldbagge för bästa kvinnliga biroll, filmen vann även två Guldbaggar för Bästa kostym och stuntkoordinator och vann Biopublikens pris. Filmen var även nominerad för Bästa foto. Arn blev utsedd till årets Skaraborgare 2007.[8]

Arn – Tempelriddaren är nominerad till People's Choice Awards, en europeisk prisutdelning där man kan rösta om vilken film som ska vinna.

Med 210 miljoner svenska kronor är filmen det dyraste filmprojektet i Skandinavien.

Harvey Keitel var påtänkt för rollen som Broder Guilbert och tackade ja, men avböjde senare på grund av tidsbrist, han ersattes senare av Vincent Perez.

Övriga roller

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]