Hoppa till innehållet

Elfenben

Från Wikipedia
För färgen, se Elfenben (färg).
Svärdshandtag av elfenben
Ask med lock av elfenben

Elfenben kallas tandben från däggdjur när det bearbetats till bruks- eller prydnadsföremål. Den främsta källan för elfenben har genom tiderna varit betar från elefanter, men även tandben från mammutar, flodhästar, valrossar och narvalar har använts som elfenben.

Redan tidigt i mänsklighetens historia tillverkade man skulpturer av elfenben. Dessutom tillverkades bruksföremål, smycken och andra konstföremål av elfenben. Från Kina finns fynd av föremål av elfenben som är 6 000 år gamla. Innan plasten uppfanns användes elfenben även vid tillverkningen av bland annat biljardkulor, löständer och pianotangenter.

På grund av den omfattande illegala handeln har Jordbruksverket i samråd med Naturvårdsverket beslutat att från och med 1 maj 2011 inte tillåta några undantag från förbudet mot kommersiella aktiviteter med råelfenben, oavsett föremålets ålder. Detta betyder att inga CITES-intyg kommer att utfärdas, ej heller för export eller återexport.[1]

Snidat elfenben

[redigera | redigera wikitext]

Som bearbetat elfenben räknas exempelvis smycken, inredningsföremål och hela snidade elefantbetar. För bearbetat elfenben finns möjlighet att ansöka om undantag från förbudet, ett så kallat CITES-intyg. Den som ansöker måste kunna dokumentera att denne har kommit över föremålet på ett lagligt sätt.

Elfenben bearbetat före den 3 mars 1947

[redigera | redigera wikitext]

Eftersom elefanterna jagades av tjuvjägare som var ute efter deras betar var de nära att dö ut. 1989 förbjöds därför handeln med elfenben i hela världen. Ägare till elfenbensföremål (ej råelfenben) bearbetat före den 3 mars 1947, som på ett trovärdigt sätt också kan styrka detta, får sälja det inom EU utan CITES-intyg från Jordbruksverket. Ägare som inte kan styrka föremålets ålder, kan åtalas för artskyddsbrott.[1]

Huvudregeln är att inom hela EU gäller förbud mot alla kommersiella aktiviteter med elfenben. Detta innefattar såväl råelfenben som bearbetat elfenben. Att elfenben inte får användas i kommersiella aktiviteter innebär att man inte får:[1]

  • köpa
  • sälja eller hyra ut
  • annonsera om försäljning eller köp
  • erbjuda någon att köpa
  • visa upp eller på annat sätt använda elfenben i vinstsyfte

Undantag från EU:s förbud

[redigera | redigera wikitext]

Jordbruksverket kan tillåta undantag från EU:s förbud. Det här gäller för exemplar som importerats till EU enligt gällande regler eller förvärvats innan särskild reglering trädde i kraft. Om Jordbruksverket tillåter undantag utfärdas ett så kallat CITES-intyg för kommersiella aktiviteter inom EU. Vid ansökan måste man kunna dokumentera att föremålet är bearbetat före 3 mars 1947.[2]

Det finns inget förbud mot att äga elfenbensföremål som man har kommit över på lagligt sätt. Det som är förbjudet är att använda elfenben i kommersiella aktiviteter. Det är också förbjudet att importera och exportera elfenben till och från EU utan CITES-tillstånd.[1]

Export utanför EU

[redigera | redigera wikitext]

Observera att om man vill ta med sig, sälja eller skicka ett elfenbensföremål till något land utanför EU, till exempel Norge, måste man ansöka hos Jordbruksverket om ett CITES-exporttillstånd för föremålet, oavsett hur gammalt det är.[1]

Brottsbeivrande

[redigera | redigera wikitext]

Det är straffbart att bryta mot EU:s förbud mot kommersiella aktiviteter eller annat artskyddsbrott med hotade arter. Straffskalan är böter eller fängelse i upp till fyra år.[1]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]