Hoppa till innehållet

Iter

Från Wikipedia
Bygget pågår (2018)
Länder inblandade i projektet
Tokamaken i genomskärning

Internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter) är en experimentell anläggning för forskning kring fusion projekterad av ett flertal länder (EU, Japan, Ryssland, Kina, USA, Sydkorea, Indien). Den beräknas stå färdig i Cadarache i Frankrike 2025, sedan användas i ca. 20 år.[1][2] Reaktorn kommer att vara cylinderformad, 24 meter hög och 30 meter bred, en så kallad tokamak (betyder på ryska ”ringformig magnetisk kammare”).

Målet har sedan 1985 varit att bygga ITER genom internationellt samarbete. De ursprungliga deltagarna var EU, Japan, USA och Sovjetunionen. USA hoppade 1998 av processen, men kom tillbaka igen 2003. Senare har Ryssland tagit över Sovjetunionens roll, och Sydkorea, Kina och Indien kommit med som nya partner.

Projektet genomgick en utdragen process för att bestämma anläggningens placering. Cadarache stöddes av EU, Ryssland och Kina, medan USA, Japan och Sydkorea i allmänhet tyckte att Rokkasho i Japan var en bättre plats. Båda platserna var lämpade för byggandet, och endast politiska åsikter som styrde åsikterna. Vissa har menat att USA:s motstånd till att bygga i Frankrike grundar sig på den franska kritiken mot Irakkriget.[3] Överenskommelsen att placera anläggningen i Frankrike nåddes 28 juni 2005.

År 2006 påbörjades arbetet med att göra i ordning området anläggningen ska byggas på. Byggandet av själva ITER påbörjades 2009 och den beräknas vara färdigställd 2025. Den 28 juli 2020 hölls en ceremoni vid Iters monteringshall då konstruktionen av själva Tokamaken påbörjades.[4][5]

Kostnaden att bygga anläggningen beräknades år 2016 till 20 miljarder euro. [6] Anläggningen skulle enligt planen år 2005 stå färdig år 2016 men har planerats om och beräknas stå färdig 2025.

Bränslet i kraftverket är planerat att vara väteformerna deuterium och tritium, som kolliderar med varandra och bildar helium när de når temperaturen 108 °C.

Energin delas så att neutronen får 14 MeV och heliumet får 3,6 MeV i rörelseenergi. Detta är samma reaktion som används i kärnvapen. Men eftersom frigörandet av neutroner är mycket svårt att handskas med (en del används för att producera nytt tritium i reaktorn, det övriga sätter sig på reaktorns väggar och bildar radioaktiva ämnen), har helium-3 föreslagits. Väteformerna finns i nästan obegränsad mängd, till skillnad från Helium-3 som är mycket sällsynt på jorden.[7]


Datum Händelse
2005 Det beslutas att projektet ska placeras i Frankrike.[8]
2006 ITER-avtalet undertecknas.[8]
2007 ITER-organisationen skapades formellt.[8]
2007-2009 Byggplatsen förbereds genom utjämning och röjning av marken.[8]
2010-2014 Fundament för att stödja Tokamaken byggs.[8]
2012 ITER får en kärnkraftslicens av Frankrike och blir därmed en kärnkraftsinstallation enligt den franska lagen.[8]
2014-2021 Tokamak-byggnaden konstrueras.[8]
2010-2021 ITER-anläggningen och dess hjälpbyggnader för "Första plasman" uppförs.[8]
2008-2021 Huvudkomponenter till "Första plasman" tillverkas.[8]
2015-2023 ITER-projektets största komponenter transporteras.[8]
2020-2025 Monteringsfas 1 genomförs.[8]
2022 Färdigställande av Torus.[8]
2024 Kryostaten stängs.[8]
2024-2025 Hela systemet integreras och driftsätts.[8]
2025 Första plasman beräknas till december 2025.[8]
2025-2035 Under perioden ökas belastningen på maskinen gradvis.[8]
2035 Deuterium-Tritium-operationen startar.[8]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]