Victoria Cougars var ett kanadensiskt professionellt ishockeylag i Greater Victoria, British Columbia, som spelade i Pacific Coast Hockey Association, Western Canada Hockey League och Western Hockey League. Victoria Cougars vann Stanley Cup säsongen 1924–25 efter att ha besegrat Montreal Canadiens i finalserien med 3-1 i matcher.[1] Victoria Cougars var det sista laget som inte var medlem av NHL att vinna Stanley Cup.

Victoria Cougars
HemortGreater Victoria, British Columbia British Columbia
Kanada Kanada
Grundad1911
Upplöst1926
HistoriaVictoria Senators 1912–1913
Victoria Aristocrats1913–1916
Spokane Canaries 1916–17
Victoria Aristocrats 1919–1922
Victoria Cougars 1922–1926
LigaPCHA 1912–1924
WCHL 1924–25
WHL 1925–26
ArenaPatrick Arena
Spokane Arena 1916–17
KapacitetPatrick Arena 4 000
Spokane Arena 4 000
Lagfärger               1913–1916
          1916–17
          1918–1924
Organisation
ÄgareLester Patrick
SportchefLester Patrick
MästarePCHA
1912–13, 1913–14
WCHL
1924–25
WHL
1925–26
Stanley Cup
1925
Victoria Cougars-tröja från 1925.

Historia

redigera

Victoria Cougars bildades 1911 som Victoria Senators. Från 1913 till 1916 hette laget Victoria Aristocrats. Säsongen 1916–17 flyttade laget till Spokane, Washington, där det omvandlades till Spokane Canaries. Canaries upplöstes efter endast en säsong och säsongen 1919 startades Victoria Aristocrats upp igen i Victoria. 1922 bytte laget namn till Victoria Cougars och 1925 vann Cougars Stanley Cup efter att ha besegrat Montreal Canadiens i finalserien med 3-1 i matcher. Säsongen 1925–26 var Cougars åter igen i Stanley Cup-final men förlorade mot Montreal Maroons med 3-1 i matcher. Året efter upplöstes laget och rättigheterna såldes till Detroit där laget omformades till Detroit Cougars. Detroit Cougars gick med i NHL säsongen 1926–27. 1930 bytte laget namn till Detroit Falcons och 1932 till Detroit Red Wings.

Victoria Cougars 1924–25

redigera

Laget som vann Stanley Cup 1925: Jocko Anderson, Wally Elmer, Frank Foyston, Gordon Fraser, Frank Fredrickson, Haldor Halderson, Harold "Gizzy "Hart, Harry "Hap" Holmes, Clem Loughlin, Harry Meeking, Jack Walker samt tränaren Lester Patrick.[2][3]


Referenser

redigera