Hoppa till innehållet

102 dalmatiner

Från Wikipedia
102 dalmatiner
(102 Dalmatians)
GenreBarn
Komedi
Fantasy
Kriminalare
Action
Äventyr
RegissörKevin Lima
ProducentEdward S. Feldman
ManusKristen Buckley
Brian Regan
Bob Tzudiker
Noni White
Baserad påDe hundra och en hundarna
av Dodie Smith
SkådespelareGlenn Close
Ioan Gruffudd
Alice Evans
Tim McInnerny
Gérard Depardieu
Svenska rösterMona Seilitz
Linus Wahlgren
Isabelle Moreau
Andreas Nilsson
Johan Hedenberg mfl
OriginalmusikDavid Newman
FotografAdrian Biddle
KlippningGregory Perler
ProduktionsbolagWalt Disney Pictures
Cruella Productions
Kanzaman S.A.M. Films
DistributionBuena Vista Pictures Distribution
Premiär
Speltid100 minuter
LandUSA USA
SpråkEngelska
Budget$85 miljoner
Intäkter$183,6 miljoner
Föregångare101 dalmatiner (1996)
IMDb SFDb Elonet

102 dalmatiner (engelska: 102 Dalmatians) är en amerikansk film som hade biopremiär i USA den 22 november år 2000[1], i regi av Kevin Lima. Filmen är en uppföljare till 101 dalmatiner (1996). I rollen som Cruella de Vil ses återigen Glenn Close.[2]Oscarsgalan 2001 nominerades filmen till bästa kostym men förlorade mot Ridley Scotts film Gladiator.

Cruella de Vil har blivit botad från sin dalmatinermani och släpps ut ur fängelset. Den unga Chloe Simon, som är ägare till en av de förra 101 dalmatinerna, utses till att vara hennes övervakare. Helt plötsligt blir Cruella sitt gamla jag igen, och tillsammans med sin betjänt Alonzo och den känslokalla franska körsnären Jean-Pierre LePelt kidnappar hon återigen Londons dalmatinervalpar för att på nytt göra sin dalmatinerpäls. Den här gången förs dalmatinervalparna till LePelts lokal i Paris och nu blir det upp till Chloe och hundälskaren Kevin Shepherd samt den fläcklösa dalmatinervalpen Uddan och papegojan Waddlesworth, som tror att han är en hund, att rädda valparna innan det är för sent.

Svenskspråkiga röster

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”102 Dalmatians” (på engelska). Box Office Mojo. 22 november 2000. http://www.boxofficemojo.com/movies/?id=102dalmatians.htm. Läst 15 september 2016. 
  2. ^ Peter Hördin (27 december 2000). ”Inte mycket nytt”. Helsingborgs dagblad. http://www.hd.se/2000-12-27/inte-mycket-nytt. Läst 20 augusti 2016. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]