Användare:Esquilo/Radplanering

Detta är en av Wikipedias användaressäer. Det är inte någon av Wikipedias policyer eller riktlinjer, och återspeglar kanske endast användarens åsikter.

Radplanering är konsten att dela in texten i ett stycke i rader av lagom längd. I idealfallet blir alla rader lika långa vilket ger raka marginaler. På webben är det av tekniska orsaker oftast inte möjligt att få helt rak högermarginal, men det finns metoder för att tillämpa radplanering även på webben.

Det här är en essä om hur man kan använda radplanering på webben i allmänhet och på Wikipedia i synnerhet.

Den metod som används i de flesta moderna webbläsare är väldigt rättfram; varje ord placeras till höger om föregående tills ett ord hamnar utanför kanten på textfältet. Det ordet flyttas då ner och hamnar i stället längst till vänster på nästa rad. Resultatet blir oftast acceptabelt, men inte bra och högermarginalen blir väldigt ojämn. Problemet är speciellt påtagligt när textfältet är smalt som till exempel i bildtexter och faktarutor.

Den vanligaste metoden att förbättra radplaneringen är att använda sig av avstavning där ett ord delas upp i två delar där den första delen hamnar sist på en rad och den andra delen hamnar först på nästa rad. För att markera att det inte är två olika ord utan ett avstavat avslutas den del av ordet som står på första raden med ett bindestreck (divis).

För automatisk avstavning krävs en ordlista eller en tabell med avstavningsregler. Eftersom varken Wikipedia eller webbläsare har någondera inbyggd så behöver avstavning göras manuellt. Den triviala metoden att helt enkelt skriva ett bindestreck följt av en radbrytning ger oftast mycket dåligt resultat på webben eftersom man aldrig vet hur bred klientens webbläsare är. Att skriva text i en ram med fast bredd var ett vanligt sätt att lösa det i slutet på 1990-talet men betraktas idag som mycket dålig disposition.

Moderna webbläsare kan dock avstava om de får ”ledtrådar” till avstavning i själva texten. Tecknet ­ används i HTML för att markera mellan vilka bokstäver ett ord kan avstavas. I tidiga webbläsare som NCSA Mosaic och Netscape Navigator (med sista versioner före milennieskiftet) kan tecknet ­ visas som ett bindestreck oavsett om ordet avstavas eller inte.

Spärrning och knipning innebär att öka respektive minska avståndet mellan alla bokstäver i ett ord eller en mening. Metoderna används för att finjustera radlängden för att få helt raka marginaler. Moderna ordbehandlare kan göra det automatiskt, men på webben går det inte att göra eftersom inga idag existerande webbläsare har stöd för att dynamiskt ändra teckenavstånd för att anpassa texten till textfältets bredd.

Kombinationen av spärrning, knipning och avstavning kallas på engelska för H & J (Hypenation and Justification).

När raden tar slut och texten fortsätter på nästa rad betyder det att läsaren måste flytta blicken från höger till vänster kant. För att underlätta detta ”hopp” krävs det att texten har en naturlig fortsättning i början på nästa rad. Väldigt långa rader och felaktig avstavning gör det svårt att ”hitta tråden” igen på nästa rad. Likaså om raden bryts mellan två ord som ”hör ihop” eller mitt i ett begrepp.
Exempel där radbrytningar bör undvikas:

• Vid tusentalsavgränsningar i stora tal (här kan mallen {{formatnum:12345678}} användas för att få rätt avgränsningar).
• Mellan värde och enhet, till exempel 17 kg eller 256 km/h.
• I ett tal som skrivs med både siffror och bokstäver, till exempel 10 miljoner. Det är ofta bra att undvika radbrytning direkt efter ett tal, i synnerhet om talet har få siffror.
• I namn eller modellbeteckningar som till exempel Gustav III och Saab 99. Om namnet är långt som t.ex. Napoleon Bonaparte är det oftast bättre att acceptera en radbrytning i namnet än att få onödigt tidiga radbrytningar.
• I adresser som till exempel Götgatan 20.
• I nummereringar som kapitel 7 eller exempel 5.
• Framför en algebraisk storhet, till exempel funktionen f(x) eller mängden N
• Enligt Frey så bör man inte heller radbryta mellan dag och månad, till exempel 25 september. [A. Frey, 1835]

För en erfaren typsättare är det ofta enkelt att undvika ”psykologiskt dåliga” radbrytningar, men för en dator är det mycket svårt. En jämförelse mellan de tusen första raderna i ACM Journal från 1960 (manuellt typsatt) respektive 1980 (automatiskt typsatt) visade på 13 respektive 55 ”dåliga” radbrytningar, dvs nästan en femdubbling. [Plass & Knuth, 1982]

Mellanslag som inte ska radbrytas kallas för hårt mellanslag och skrivs   i HTML. Enligt Donald Knuth (uppfinnaren av TeX) så är det inte någon nämnvärd ansträngning att använda hårda mellanslag på rätt ställen i jämförelse med den kvalitetsförbättring de innebär (i TeX används ett enda tecken för att beteckna hårt mellanslag).

• Michel F Plass och Donald E Knuth (1982) (på engelska). Choosing Better Line Breaks. North-Holland Publishing Company 
• Benny Brodda (29 november 1979). Svensk avstavning. Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet 
• A. Frey (1835) (på franska). Manuel Nouveau de Typographie. Paris: Roret