Hoppa till innehållet

Brasiliens Grand Prix 1978

Från Wikipedia
Brasilien Brasiliens Grand Prix 1978
Datum29 januari 1978
BanaAutodromo de Jacarepagua
Sträcka63 × 5,031 = 316,953 km
Vinnare Carlos Reutemann (ARG),
Ferrari
Pole position Ronnie Peterson (SWE),
Lotus-Ford, 1:40.45
Snabbaste varv Carlos Reutemann (ARG),
Ferrari, 1:43,07 (varv 35)
VäderTorrt, solsken[1]
TemperaturMycket varmt[1]
 Föregående Följande 
Argentina Argentina Sydafrika Sydafrika

Brasiliens Grand Prix 1978, officiellt Grande Premio do Brasil 1978, var en Formel 1-tävling som hölls den 29 januari 1978Autodromo de Jacarepagua i Rio de Janeiro i Brasilien. Det var det andra av 16 lopp ingående i Formel 1-säsongen 1978 och kördes över 63 varv. Detta var det första av sammanlagt tio Grand prix som kom att köras på Jacarepaguabanan i Rio. Loppet vanns av Carlos Reutemann för Ferrari, tvåa blev hemmaföraren Emerson Fittipaldi som körde för sitt eget stall Fittipaldi Automotive, och trea blev Niki Lauda för Brabham.

Pos. Nr. Förare Konstruktör Varv Tid/Bröt Grid Poäng
1 11 Argentina Carlos Reutemann Ferrari 63 1:49:59.86 4 9
2 14 Brasilien Emerson Fittipaldi Fittipaldi-Ford 63 +49.13 sek 7 6
3 1 Österrike Niki Lauda Brabham-Alfa Romeo 63 +57.02 sek 10 4
4 5 USA Mario Andretti Lotus-Ford 63 +1:33.12 3 3
5 17 Schweiz Clay Regazzoni Shadow-Ford 62 +1 Varv 15 2
6 3 Frankrike Didier Pironi Tyrrell-Ford 62 +1 Varv 19 1
7 9 Tyskland Jochen Mass ATS-Ford 62 +1 Varv 20
8 2 Storbritannien John Watson Brabham-Alfa Romeo 61 +2 Varv 21
9 26 Frankrike Jacques Laffite Ligier-Matra 61 +2 Varv 14
10 36 Italien Riccardo Patrese Arrows-Ford 59 +4 Varv 18
11 27 Australien Alan Jones Williams-Ford 58 +5 Varv 8
Bröt 25 Mexiko Héctor Rebaque Lotus-Ford 40 Fysisk upmattning 22
Bröt 12 Kanada Gilles Villeneuve Ferrari 35 Avåkning 6
Bröt 8 Frankrike Patrick Tambay McLaren-Ford 34 Avåkning 5
Bröt 7 Storbritannien James Hunt McLaren-Ford 25 Avåkning 2
Bröt 16 Tyskland Hans Joachim Stuck Shadow-Ford 25 Bränslesystem 9
Bröt 20 Sydafrika Jody Scheckter Wolf-Ford 16 Olycka 12
Bröt 6 Sverige Ronnie Peterson Lotus-Ford 15 Kollision 1
Bröt 22 USA Danny Ongais Ensign-Ford 13 Bromsar 23
Bröt 30 USA Brett Lunger McLaren-Ford 11 Överhettning 13
Bröt 4 Frankrike Patrick Depailler Tyrrell-Ford 8 Olycka 11
Bröt 18 Storbritannien Rupert Keegan Surtees-Ford 5 Olycka 24
DNS 23 Italien Lamberto Leoni Ensign-Ford 0 Transmissiona 17
DNS 10 Frankrike Jean-Pierre Jarier ATS-Ford Jochen Mass tog över bilenb 16
DNQ 37 Italien Arturo Merzario Merzario-Ford
DNQ 32 USA Eddie Cheever Theodore-Ford
DNQ 19 Italien Vittorio Brambilla Surtees-Ford
DNQ 24 Storbritannien Divina Galica Hesketh-Ford
Källor:[2][3]
  • ^a – Lamberto Leoni knäckte en drivaxel på uppvärmningsvarvet och kom således inte till start.[4]
  • ^a – Jochen Mass tog i rollen som försteförare hos ATS över Jariers bil efter att hans egen hade råkat ut för ett bränsleläckage.[4]

VM-ställning efter loppet

[redigera | redigera wikitext]

Förarmästerskapet

[redigera | redigera wikitext]
Pos. Förare Poäng
1 USA Mario Andretti 12
2 Österrike Niki Lauda 10
3 Argentina Carlos Reutemann 9
4 Brasilien Emerson Fittipaldi 6
5 Frankrike Patrick Depailler 4

Konstruktörsmästerskapet

[redigera | redigera wikitext]
Pos. Konstruktör Poäng
1 Storbritannien Lotus-Ford 12
2 Storbritannien Brabham-Alfa Romeo 10
3 Italien Ferrari 9
4 Brasilien Fittipaldi-Ford 6
5 Storbritannien Tyrrell-Ford 5
  • Notering: Endast de fem bästa placeringarna i vardera mästerskap finns med på listorna.