Hoppa till innehållet

Jakthundarna

Från Wikipedia
Jakthundarna
Canes Venatici
Lista över stjärnor i Jakthundarna
Latinskt namnCanes Venatici
FörkortningCVn
SymbologiJakthund
Rektascension13 h
Deklination40°
Area465 grad² (38:e störst)
Huvudstjärnor2
Bayer/Flamsteedstjärnor21
Stjärnor med exoplaneter0
Stjärnor med skenbar magnitud < 31
Stjärnor närmare än 50 ljusår1
Ljusaste stjärnanCor Caroli (2,9m)
Närmaste stjärnanBeta Canum Venaticorum (27,4 )
Messierobjekt5
MeteorregnCanes Venaticiderna
Närliggande stjärnbilderStora björnen
Berenikes hår
Björnvaktaren
Synlig vid latituder mellan +90° och −40°
Bäst synlig klockan 21:00 under Maj (New York).

Jakthundarna (Canes Venaticilatin) är en stjärnbildnorra stjärnhimlen.[1][2] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3]

Stjärnan Cor Caroli är del i asterismen Jungfruns diamant som också innehåller Denebola i Lejonet, Spica i Jungfrun och Arcturus i Björnvaktaren.

Klubban som blev två hundar

Den antike astronomen Ptolemaios inkluderade i sitt samlingsverk Almagest stjärnorna i Jakthundarna i stjärnbilden Stora björnen, Alfa Venaticorum var "28 of Ursa Major" och Beta Venaticorum var "29 Ursa Major".

Under medeltiden skedde emellertid ett misstag vid översättningen från grekiska till arabiska av Ptolemaios samlingsverk. I texten representerade några av Björnvaktarens stjärnor dennes påk. Ordet för påk (Κολλοροβος) översattes med “spjutskaft med krok” (“al-`aşā dhāt al-kullāb”). När den arabiska texten i sin tur skulle översättas till latin förväxlade översättaren ”kullāb” med ”kilāb”, som betyder “hundar.”[4]

1533 avbildade den tyske astronomen Peter Apian Björnvaktaren med två hundar på sin stjärnkarta och på 1600-talet fullbordade den polske astronomen Johannes Hevelius översättningsmisstaget genom att bestämma hundarnas position på himlen. Den norra hunden fick heta Asterion (“liten stjärna” på grekiska) och den södra Chara (“glädje”). Chara blev senare namnet på Beta Venaticorum.[5]

Stjärnbilden Jakthundarna (Canes Venatici) som den kan ses med blotta ögat.

I konstellationen finns också två variabler som bildat prototyp för sin typ: AM Canum Venaticorum och RS Canum Venaticorum.[5][6]

Djuprymdsobjekt

[redigera | redigera wikitext]
Malströmsgalaxen (M51) fotograferad av Hubbleteleskopet.
Solros-galaxen (M63).

Det finns gott om intressanta objekt i Jakthundarna. Här är några exempel.[6][5]

  • Messier 3 (NGC 5272) är en klotformig stjärnhop, en av de största och ljusstarkaste på stjärnhimlen. Den innehåller ungefär en halv miljon stjärnor och har magnitud 6,2.
  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 22 januari 2014. 
  3. ^ http://www.iau.org/public/themes/constellations/
  4. ^ Kunitzsch, P.; Smart, T. (2006). A Dictionary of Modern Star Names: A Short Guide to 254 Star Names and Their Derivations (andra upplagan). Sky Publishing. sid. 330-331. ISBN 1-931559-44-9 
  5. ^ [a b c] ”Canes Venatici Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/canes-venatici-constellation/. Läst 22 januari 2014. 
  6. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 330-331. ISBN 978-3-8331-4371-7