Politikåret 1980
| Politikåret 1980 | |
 | |
| 1979 · 1980 · 1981 | |
| Humaniora och kultur | |
|---|---|
| Datorspel · Film · Konst · Litteratur · Musik · Radio · Serier · Teater · TV | |
| Samhällsvetenskap och samhälle | |
| Ekonomi · Krig · Politik · Sport | |
| Teknik och vetenskap | |
| Meteorologi · Teknik · Vetenskap |
Händelser
[redigera | redigera wikitext]Januari
[redigera | redigera wikitext]- 1 januari – FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim kommer till Teheran för att diskutera gisslankrisen i Iran.[1]
- 3 januari – USA kallar hem sin ambassadör i Sovjetunionen på grund av Afghansk-sovjetiska kriget.[1]
- 5 januari – USA:s försvarsminister Harold Brown ankommer till Peking för överläggningar med Kina.[1]
- 7 januari – Egyptens president Anwar Sadat och Israels premiärminister Menachem Begin möts i Assuan.[1]
- 14 januari – Sovjetunionen lägger in sitt veto mot ekonomiska sanktioner mot Iran.[1]
- 22 januari – Vid kandidatnomineringen inför presidentvalet i USA vinner Jimmy Carter och George H.W. Bush respektive omröstning, vilket sker i Iowa.[1]
- 26 januari – Israel och Egypten upprättar diplomatiska förbindelser.
- 29 januari – På ett muslimskt toppmöte, med 36 utrikesministrar, fördöms Sovjetunionen för intåget i Afghanistan.[1]
- 30 januari
- Hundratals poliser i Västtyskland slår till mot nynazistiska organisationen "Wehrsportgruppe Hoffmann", som förbjudits.[1]
- Sex amerikanska diplomater uppges ha lämnat Iran med hjälp av förfalskade kanadensiska pass samt utresevisa.[1]
- Sveriges riksdag har allmänpolitisk debatt. Alla partier kritiserar Sovjetunionen för intåget i Afghanistan. Sveriges statsminister Thorbjörn Fälldin säger att Sveriges regering varit tidiga med reaktioner mot sovjetiska övergrepp.[1]
- 31 januari – Drottning Juliana av Nederländerna meddelar att hon abdikerar till förmån för sin äldsta dotter, Beatrix.[1]
Februari
[redigera | redigera wikitext]- 5 februari – Spaniens ambassad i San Salvador ockuperas av vänster-gerillagruppen Folkförbundet 28 februari, som kräver frigivning av ett antal fängslade kamrater i utbyte mot ambassadockupationen.[1]
- 8 februari – 70-årige Gunnar Thoroddsen bildar en isländsk koalitionsregering.[1]
- 12 februari – Finlands statsminister Mauno Koivisto inleder ett två dagars officiellt besök i Sverige.[1]
- 18 februari
- Edward Babiuch utses till ny regeringschef i Polen efter Piotr Jaroszewiczs då Polens kommunistparti har kongress.[1]
- USA och Iran godkänner en internationell undersökningskommission om den iranska shahens påstådda brott.[1]
- 20 februari – Den svenska regeringen beslutar att satsa 20 miljarder kronor under 20 år på ett nytt militärflygplanssystem vid namn JAS.
- 19 februari – Kinas tidigare president Liu Shoqi återupprättas.[1]
- 26 februari – Israel och Egypten utväxlar ambassadörer.[1]
- 27 februari – Dominikanska republikens ambassad i Bogotá ockuperas av gerillagruppen M-19.[1]
- 29 februari – Thailands premiärminister Kriangsak Chamanand avgår.[1]
Mars
[redigera | redigera wikitext]- 1 mars
- FN:s säkerhetsråd fördömer enhälligt Israels bosättningspolitik på Västbanken.[1]
- Frankrikes president Valéry Giscard d'Estaing inleder en rundresa till Persiska vikens länder.[1]
- 4 mars – Zanu-PF:s Robert Mugabe får i uppdrag att bilda Rhodesias första folkvalda regering.[1]
- 6 mars
- Studenterna i Iran meddelar sin avsikt att överlämna ambassadgislan till Revolutionsrådet.[1]
- Flera personer ur gisslan på Dominikanska republikens ambassad i Bogotá friges.[1]
- 7 mars – Ungerns parlament röstar för införandet av kärnkraft i Ungern.[1]
- 11 mars – Zanu-PF:s Robert Mugabe presenterar Rhodesias nya regering. Två vita finns med i den.[1]
- 12 mars – Sveriges riksdag diskuterar utrikespolitik. Sveriges utrikesminister Ola Ullsten fördömer Sovjetunionen för intåget i Afghanistan.[1]
- 17 mars – Spaniens kungapar inleder ett tre dagars besök i Sverige.[1]
- 19 mars – I Italien lämnar premiärministern, kristdemokraten Francesco Cossiga, in sin regerings avskedsansökan.[1]
- 26 mars – Sveriges riksdag beslutar att Sverige i fortsättningen inte skall använda spritdrycker vid statlig representation, utan endast måttlig servering av vin och öl.[1]
April
[redigera | redigera wikitext]- April – Egyptens president Anwar Sadat och Israels premiärminister Menachem Begin besöker båda USA i början av månaden.[1]
- 4 april – I Italien bildar kristdemokraten Francesco Cossiga Italiens 39:e regering sedan 1945.[1]
- 6 april – VPK passerar Folkpartiet vid SIFO-mätning i Sverige.[1]
- 7 april – USA:s president Jimmy Carter meddelar att USA bryter sina diplomatiska förbindelser med Iran.[1]
- 12 april – Samuel Doe griper makten i Liberia vid en statskupp.[1]
- 13 april – Sveriges kungapar inleder ett fem dagars statsbesök i Japan.[1]
- 18 april – Rhodesia blir Zimbabwe med Robert Mugabe som president.
- 22 april – Europarådets parlamentariska församling i Strasbourg röstar med siffrorna 98-25 att förorda dödsstraffets avskaffande, efter att svenske delegaten Carl Lidbom drivit frågan.[1]
- 27 april – Gisslandramat på Dominikanska republikens ambassad i Bogotá får sitt slut då ett kubanskt flygplan lämnar Bogotá med ett 15-tal gerillamän ombord, efter fri lejd.[1]
- 28 april – Cyrus Vance avgår som utrikesminister i USA.[1]
- 30 april
- Drottning Juliana av Nederländerna abdikerar till förmån för sin äldsta dotter, Beatrix.[1]
- Sex beväpnade män ockuperar Irans ambassad i London och tar ett 20-tal personer som gisslan. Ockupanterna kräver att Iran friger 91 fångar från Khuzestan.[1]
Maj
[redigera | redigera wikitext]- 1 maj – Första maj i Sverige, som detta år präglas av storkonflikten ute på arbetsmarknaden, lockar rekordpublik, med totalt 850 000 deltagare.[1]
- 4 maj – Vid en SIFO-undersökning i Sverige noteras det socialistiska blocket i majoritet.[1]
- 5 maj
- Premiärminister Konstantin Karamanlis utses till ny president i Grekland.[1]
- Ett specialkommando ur brittiska säkerhetstjänstens stormar Irans ambassad i London, som hålls ockuperad av sex beväpnade män, då en medlem av gisslan dödats.[1]
- 12 maj
- Militären uppges ha tagit makten i Uganda vid en kupp, och störtat president Godfrey Binaisa.[1]
- Romersk-katolska kyrkans påve Johannes Paulus II återvänder till Vatikanstaten efter tio dagars rundresa i Afrika.[1]
- 13 maj – Brandtkommissionens förslag, om toppmöte med 25 länders stats- och regeringschefers om förhållandet mellan rika och fattiga länder, stöds av de nordiska ländernas statsministrar på möte i Hamar.[1]
- 15 maj – Studenter i Sydkorea drabbar samman med polisen och militären.[1]
- 16 maj
- Japans premiärminister Masayoshi Ohira fälls efter att ha förlorat en misstroendeomröstning i Japans representanthus.[1]
- USA:s utrikesminister Edmund Muskie och Sovjetunionens utrikesminister Andrej Gromyko möts i Wien.[1]
- Sveriges socialminister Karin Söder talar på Folknykterhetens dag i Örebro, och påstår att alkoholen är kanske det största samhällsproblemet.[1]
- 17 maj – Kinas tidigare president Liu Shaopqis minne återupprättas vid en högtid i Peking.[1]
- 19 maj - Frankrikes president Valéry Giscard d'Estaing möter Sovjetunionens president Leonid Brezjnev i Warszawa.[1]
- 22 maj – Mexikos president Jose López Portillo inleder ett tre dagars besök i Sverige.[1]
- 24 maj – Olof Palme, Bruno Kreisky och Felipe Gonzáles åker till Teheran för att samla kunskap om Iranska revolutionen.[1]
- 29 maj – Sveriges utrikesminister Ola Ullsten inleder ett två dagar långt besök i Moskva.[1]
Juni
[redigera | redigera wikitext]- 3 juni – Sveriges riksdag antar, efter 12 års utredning, Socialtjänstlagen, som vid ikraftträdandet 1 januari 1982 innebär att tidigare vårdlagar inom socialsektorn slås samman. Enligt VPK röstar emot.[1]
- 8 juni – Kinas utrikesminister Huang Hua besöker Stockholm. Efter fyra dagar i Sverige fortsätter han till Norge och Danmark, och blir första kinesiska utrikesminister att besöka Norden.[1]
- 10 juni – Sveriges riksdag beslutar att Sverige senast under 2010 skall släcka ner kärnkraften.[1]
- 11 juni – Sveriges riksdag avslutar sin vårsession.[1]
- 14 juni – Irans utrikesminister Sadegh Ghotbzadeh inleder ett Europabesök i Oslo.[1]
- 16 juni
- 22 juni – Vid en SIFO-undersökning i Sverige noteras det socialistiska blocket i majoritet.[1]
- 24 juni – USA:s president Jimmy Carter anländer till Belgrad.[1]
- 26 juni
- Ronald Reagan leder opinionsundersökningen från New York Times/CBS inför amerikanska presidentvalet.[1]
- Rolf Wirtén blir ny budgetminister i Sverige efter Ingemar Mundebo.[1]
- Kanadas premiärminister Pierre Trudeau-inleder ett tvådagarsbesök i Sverige.[1]
Juli
[redigera | redigera wikitext]- 6 juli – Zimbabwes premiärminister Robert Mugabe meddelar att Zimbabwe brutit diplomatin med Sydafrika.[1]
- 9 juli – USA:s president Jimmy Carter avslutar ett besök i Japan.[1]
- 11 juli
- Ett misslyckat statskuppförsök genomförs i Iran.[1]
- 20 000 exilestländare demonstrerar för ett självständigt Estland.[1]
- Iran frisläpper Richard Queen, en ur ambassadgisslan.[1]
- 17 juli
- Ronald Reagan väljs vid Republikanska partiets konvent i Detroit till kandidat inför presidentvalet i USA.[1]
- I Bolivia störtas president Lidia Gueiler Tejada vid en militärkupp, den fjärde sedan 1978 och totalt den 189:e i ordningen sedan självständigheten 1825.[1]
- 69-årige Zenko Suzuki blir ny premiärminister i Japan.[1]
- 30 juli
- Nya Hebriderna blir självständigt med namnet Vanuatu.
- FN:s kvinnokonferens i Köpenhamn avslutas efter drygt två veckor.[1]
Augusti
[redigera | redigera wikitext]- 2 augusti – Ett bombdåd genomförs på järnvägsstationen i Bologna. Nyfascistiska NAR tar på sig ansvaret.[1]
- 4 augusti – Zimbabwes arbetsminister Edgar Tekere åtalas för mord på en vit jordbrukare.[1]
- 5 augusti – Belgiens parlament godkänner självstyre för de fransk- och flamländsktalande delarna.[1]
- 11 augusti – I Iran utser parlamentet Mohammed Ali Rajai till ny premiärminister.[1]
- 19 augusti – Zimbabwes arbetsminister Edgar Tekere friges mot borgen.[1]
- 25 augusti – Sveriges riksdag samlas för ett extrainsatt möte i Stockholm för att diskutera ekonomi och skatter.[1]
- 27 augusti – General Chun Doo Hwan utses till president i Sydkorea.[1]
September
[redigera | redigera wikitext]- 4 september – Jugoslaviens regeringschef Vaselin Djuranovic kommer till Stockholm för två dagars besök.[1]
- 7 september – Kinas premiärminister Hua Guofeng meddelar att han avgår.[1]
- 12 september – I Turkiet störtas Suleyman Demirels koalitionsregering vid en militärkupp.[1]
- 17 september – En militärdomstol i Seoul dömer sydkoreanske oppositionspolitikern Kim Dae Jung till döden.[1]
- 21 september – I Turkiet bildar Bülent Ulusu ny regering.[1]
Oktober
[redigera | redigera wikitext]- 2 oktober
- I Italien bildar kristdemokraten Arnaldo Folani Italiens 40:e regering sedan 1945.[1]
- I Norge avgår olje- och energiminister Bjartmar Gjerde, justitie- och polisminister Anders Cappelen samt kommun- och arbetsminister Inger Louise Valle.[1]
- 3 oktober
- Vid en timamrs strejk Gdansk protesterar hundratals personer mot att Polens regering inte uppfyllt sina löften från Gdansköverenskommelsen en månad tidigare.[1]
- Fyra personer dödas och ett tiotal saknas då synagogan vid Rue Choernic i Paris utsätts för ett sprängattentat. Organisationen Europeiska nationalfascister tar på sig ansvaret.[1]
- 4 oktober - En månad före amerikanska presidentvalet leder Ronald Reagan vid flera opinionsundersökningar.[1]
- 7 oktober - 20 000 personer demonstrerar i Paris mot antisemitism, efter en rad nyfascistiska terrordåd mot synagogor och skolor i Frankrike.[1]
- 9 oktober - Östtyskland meddelar att besökare från väst i fortsättningen måste växla in dubbelt så stor summa östtysk valuta som tidigare.[1]
- 16 oktober - Wilfried Maartens bildar en koalitionsregering i Belgien med katoliker och socialister.[1]
- 18 oktober - I Italien bildar kristdemokraten Arnaldo Folani Italiens 40:e regering sedan 1945.[1]
- 22 oktober - Sveriges regering klarar en misstroendeomröstning i Sveriges riksdag med siffrorna 175-174 till regeringens fördel.[1]
- 23 oktober - Nikolaj Tichonov ersätter Alexei Kosygim som sovjetisk regeringschef.[1]
- 24 oktober - Spänningen stiger mellan Polens regering och fackföreningen Solidaritet skärps.[1]
- 30 oktober
- Polens kommunistpartichef Stanislaw Kania möter Sovjetunionens president Leonid Brezjnev.[1]
- Turkiets premiärminister Bülent Ulusu avgår.[1]
- Algeriets tidigare president Ben bella beviljas full amnesti.[1]
November
[redigera | redigera wikitext]- 9 november – Rumäniens president Nicolae Ceaușescu och hustrun Elena inleder ett fyra dagars statsbesök i Sverige.[1]
- 12 november – ESK inleds i Madrid.[1]
- 14 november – President Luis Cabral störtas vid en kupp i Guinea-Bissau.[1]
- 18 november – I Peking inleds rättegången mot De fyras gäng.[1]
December
[redigera | redigera wikitext]- 8 december – Zimbabwes arbetsminister Edgar Tekere frikänns, efter att ha åtalats för mord på en vit jordbrukare.[1]
- 15 december – Milton Obote svär presidenteden i ett svältdrabbat Uganda.[1]
Val och folkomröstningar
[redigera | redigera wikitext]- December 1979–januari 1980 – Parlamentsvalet i Indien vinns av Indira Gandhi.[1]
- 18 februari – Kanadas liberala parti vinner parlamentsvalet i Kanada.[1]
- 3 mars – Pierre Trudeau blir Kanadas premiärminister.
- 4 mars – Robert Mugabe väljs till Zimbabwes premiärminister.
- 9 mars – Baskien går till regionsparlamentsval, som blir svårt bakslag för UCD.[1]
- 15 mars – Gerald Ford meddelar att han inte tänker ställa upp i Republikanska partiets presidentnominering.[1]
- 23 mars – Folkomröstning om kärnkraft i Sverige.[1]
- 20 maj – Vid en folkomröstning i Québec säger 59,6% nej till självständighet från Kanada.[1]
- 22 maj – Egyptens president Anwar Sadat omväljs på livstid.[1]
- 3 juni – Vid en folkomröstning i Kalifornien röstar invånarna nej till sänkta skatter.[1]
- 29 juni – Vid presidentvalet på Island blir Vigdís Finnbogadóttir världens första demokratiskt valda kvinnliga president.[1]
- 11 september – Vid en folkomröstning i Chile röstar 67 % för ny författning.[1]
- 5 oktober
- Vid förbundsdagsvalet i Västtyskland får regeringskoalitionen med SDP och FDP sitta kvar.[1]
- Vid parlamentsvalet i Portugal segrar premiärminister Francisco Sá Carneiros Demokratiska alliansen.[1]
- 30 oktober – JLP vinner parlamentsvalet i Jamaica.[1]
- 4 november – Presidentvalet i USA vinns av Ronald Reagan.[1]
- 8 november – Lagtingsval på Färöarna.
- 30 november – Vid en folkomröstning i Uruguay röstar en klar majoritet mot ny konstitution, och mot militärstyre.[1]
- 7 december – Antonio Ramalho Eanes vinner presidentvalet i Portugal.[1]
- 10 december – Ugandas folkkongress noterar en förkrossande seger vid allmänna val i Uganda.[1]
Organisationshändelser
[redigera | redigera wikitext]- 7 januari – Mexiko väljs in i FN:s säkerhetsråd.[1]
- 12 februari – Västtysklands tidigare förbundskansler Willy Brandt överlämnar Brandtkommissionens rapport om världsnöden till FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim.[1]
- 25 februari - Ronald Reagan besegrar George H.W. Bush vid primärvalet i New Hampshire i USA.[1]
- 26 februari - Jimmy Carter besegrar senator Edward Kennedy vid primärvalet i New Hampshire i USA.[1]
- 5 mars - Senator Edward Kennedy besegrar Jimmy Carter vid primärvalet i Massachusetts i USA.[1]
- 1 april - Jimmy Carter besegrar senator Edward Kennedy vid primärvalet i Wisconsin och Kansas i USA.[1]
- 28 mars - I Reykjavik avslutar Nordiska rådet sin 28:e session.[1]
- 1 juni - Omvalet till kommunfullmäktige i Hallsberg blir en socialdemokratisk framgång.[1]
- 14 juni - Johannes Virolainen avgår som ordförande för Centern i Finland.[1]
- 16 juni - Thorbjörn Fälldin omväljs som partiordförande på Centerpartiets riksting i Sollefteå.[1]
- 19 juni - Svenske politikern Olof Palme talar i FN i samband med internationella nedrustningskonferensen i FN-skrapan.[1]
- 23 juni - På G7-mötet i Venedig antas en energiplan för 1980-talet, i syfte att minska oljeberoendet.[1]
- 17 juli - Ronald Reagan väljs vid Republikanska partiets konvent i Detroit till kandidat inför presidentvalet i USA.[1]
- 13 augusti - Jimmy Carter väljs vid Demokratiska partiets konvent till kandidat inför presidentvalet i USA.[1]
- 6 september – Stanislaw Kania ersätter Edward Gierek som ledare för Polens kommunistparti.[1]
- 25 september – Sveriges utrikesminister Ola Ullsten talar i FN:s generalförsamling för nedrustning, och att Sverige är beredda att arrangera en europeisk nedrustningskonferens.[1]
- 3 oktober – Det brittiska Labourpartiet avslutas, efter hätsk debatt.[1]
- 15 oktober
- Kim Il Sung väljs om som ordförande för Nordkoreas kommunistparti.[1]
- James Callaghan avgår som brittisk Labourledare.[1]
- 13 oktober – Efter godkännande i FN:s generalförsamling skall Pl Pots regim fortsätta tala för Kampuchea genom sin FN-delegation.[1]
- 18 oktober - Mohammed Ali Rajai talar inför FN:s säkerhetsråd.[1]
- 10 november – Michael Foot blir partiledare för Labourpartiet i Storbritannien.[1]
- 28 november – I Sverige firar Centerpartiet 70-årsjubileum i Falköping, baserad på ett bondeupprop från 1 december 1910 i tidningen Landsbygden.[1]
- Okänt datum – Socialistisk Arbejderparti bildas i Danmark.
Födda
[redigera | redigera wikitext]- 24 april – Elena Băsescu, rumänsk europaparlamentsledamot.
- 26 juli – Jacinda Ardern, nyzeeländsk president för International Union of Socialist Youth 2008–2010.
Avlidna
[redigera | redigera wikitext]- 1 januari – Pietro Nenni, 88, italiensk socialistpolitiker under andra världskriget.[1]
- 29 februari – Yigal Allon, 61, israelisk utrikesminister.[1]
- 14 mars – Helge Berglund, 72, svensk politiker och idrottsledare.[1]
- 4 maj – Josip Broz Tito, Jugoslaviens president 1953–1980.[1]
- 12 juni - Masayoshi Ohira, Japans premiärminister.[1]
- 23 juni – Varahagiri Venkata Giri, 33, Indiens president 1969–1974.[1]
- 13 juli - Seretse Khama, 59, Botswanas president.[1]
- 27 juli - Mohammad Reza Pahlavi, 60, shah av Iran 1941-1979.[1]
- 10 augusti – Agha Muhammad Yahya Khan, Pakistans president 1969–1971.
- 22 augusti – Gabriel González Videla, Chiles president 1946–1952.
- 17 september – Anastasio Somoza Debayle, Nicaraguas president 1967–1972 och 1974–1979.[1]
- 4 december - Francisco Sá Carneiro, 45, Portugals president (flygolycka).[1]
- 18 december - Alexej Kosygin, 76, sovjetisk tidigare premiärminister.[1]
- 29 december - Leopold Senghor, senegalesisk president.[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu bv bw bx by bz ca cb cc cd ce cf cg ch ci cj ck cl cm cn co cp cq cr cs ct cu cv cw cx cy cz da db dc dd de df dg dh di dj dk dl dm dn do dp dq dr ds dt du dv dw dx dy dz ea eb ec ed ee ef eg eh ei ej ek el em en eo ep eq er es et eu ev ew ex ey ez fa fb fc fd fe ff fg fh] Horisont 1980. Bertmarks
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Politikåret 1980.