Hoppa till innehållet

Rolf Gohs

Från Wikipedia
Rolf Gohs
Rolf Gohs vid vernissagen för utställningen Stockholm i serierStockholms stadsbibliotek 2009.
Född26 oktober 1933[1]
Tallinn, Estland[1]
Död23 augusti 2020 (86 år)
Nationalitetsvensk
UtbildningChrister Strömholms dokumentärfilmskola
(1966–1969)[2]
Yrke/uppdragillustratör, serieskapare, fotograf, filmare
År som aktiv1951–2012
Känd förMystiska 2:an, Fantomen
Stilfotorealism
Influerad avBurne Hogarth[3], Alex Raymond[4], italiensk neorealism[5], Luis Buñuel[5], Ingmar Bergman[5]
InflueradeGunnar Krantz[6], Mikael Noguchi(no)[7][8]
UtmärkelserAdamsonstatyetten 1972
91:an-stipendiet 1984
Namnteckning

Rolf Ernst Gohs, född 26 oktober 1933 i Tallinn[1], död 23 augusti 2020[9][10][11], var en svensk illustratör och serietecknare. Han är känd som tidningen Fantomens meste omslagsillustratör och för sin stilbildande äventyrsserie Mystiska 2:an.[12][13]

Endast 17 år gammal fick Gohs 1951 anställning som ateljétecknare på Press & Publicity (senare Centerförlaget) och tog något år senare över som tecknare av serien Kilroy, en ursprungligen italiensk serie, i Seriemagasinet.[14] Han gjorde även ett antal mer fristående serier efter eget manus i Seriemagasinet på 1950-talet. Under 1960-talet tecknade han licensserier om Fantomen och Pelle Svanslös.

1969 skapade Gohs den egna äventyrsserien Mystiska 2:an (publicerad 1970–1985), med vilken han etablerade sig som en av Nordens främsta seriekonstnärer[1].

Han gjorde även en rad kortfilmer, varav två visats i TV.

Gohs, som är av balttysk härstamning, föddes i Estland och var under sin barn- och ungdomstid flykting i Polen, Tyskland och Österrike.[15] Han kom till Sverige med de Vita bussarna i augusti 1946.[4]

Nils Egerbrandt och Rolf Gohs delade rum på Press & Publicity 1951–1952.[16]

Som 17-åring började Rolf Gohs arbeta som ateljétecknare på Press & Publicity, med start i april 1951.[16] Där fick han överta Seriemagasinets ursprungliga huvudserie Kilroy sedan leveranserna från italienaren Tony Chan upphört[17]. Gohs gjorde totalt över 170 seriesidor om Kilroy[18] i Seriemagasinet 1952–1954[19]. I samma tidning medverkade han med fyra fristående äventyr: Världsrymdens erövrare (1955), Bomben (1956), Mannen från Claa (1957) och Dödens fågel (1958).[19] I samma veva som förlaget flyttade från Mäster Samuelsgatan till Bondegatan i slutet av 1950-talet övergick Gohs till att istället arbeta som frilans för Åhlén & Åkerlund;[20] inte minst som illustratör och omslagsmakare till Fantomen (från 1957)[21] och Levande Livet (1957–1961)[22]. Under slutet av 1950-talet skapade han även ett par prisbelönta amatörkortfilmer: Statyetten (1958) och Rebellen (1959).[23]

Under 1960-talet tecknade Gohs licensserier om Fantomen och Pelle Svanslös men började även ströjobba som pressfotograf.[24] Delvis parallellt med detta gick han åren 1966–69 en dokumentärfilmsutbildning på Christer Strömholms fotoskola.[25] Under första läsåret skapade han den fiktionsbaserade kortfilmen Mario, om en italiensk invandrarpojkes ankomst till Stockholms central, som blev kritikerrosad och TV-sändes 1967.[26]

Mystiska 2:an (1970–1985)

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Mystiska 2:an
TV-serien Kullamannen (1967) var en av inspirationskällorna till Mystiska 2:an.[27]

I en tid då svenska författare och filmskapare gärna sökte alternativa utgivnings- och distributionskanaler, som alternativ till stora kommersiella aktörer, startade Gohs hösten 1969 det lilla oberoende förlaget Inter Art tillsammans med serietidningsredaktörerna Per-Anders Jonsson och Janne Brydner.[28] Förlaget hann under sin kortvariga existens ge ut två mer eller mindre periodiska seriepublikationer, bägge under 1970: Mystiska 2:an och Kilroy.[29] Förlaget köptes upp av Semic Press.[30]

Stenskulptur i Neapel som inspirerade Gohs till äventyret Stenhästens öga.[31]

Äventyrsserien Mystiska 2:an, vars urpremiär ägde rum i den oregelbundet utgivna publikationen med samma namn (sju nummer 1970–73), var Gohs egen skapelse.[32] Den var inspirerad av TV-serien Kullamannen och Ray Bradburys roman Oktoberfolket.[27] Historierna kretsar kring ungdomarna Stefan och Sacho och utspelar sig till stor del i olika Stockholmsmiljöer.[33] Ytterligare Mystiska 2:an-episoder originalpublicerades i Sveriges då största äventyrsserietidning Fantomen (1972), den regelbundet utgivna serietidningen Mystiska 2:an (1973:1–3) och Sveriges då mest lästa dagstidning Expressen (1974), men också i separata seriealbum inspirerade av den fransk-belgiska albumvågen (1974–82) och i en av Sveriges första mer påkostade vuxenserietidningar (Comet, 1985).

Mot slutet av samma period skapade Gohs, tillsammans med Peter Sparring, den fristående serien Blodsmak (Comet 1985:1); en brutal historia i Arrabals och Buñuels anda.[34]

Som serieskapare belönades han dessa år med Svenska Serieakademins Adamsonstatyett (1972) och Semic Press' 91:an-stipendium (1984).

Serieskapande efter Mystiska 2:an (1985–2002)

[redigera | redigera wikitext]

Serien Blodsmak (Comet 1985:1) utsattes för kritik i tidningen Arbetarbladet i november–december 1985, där somliga ansåg serien skadligt våldsförhärligande, varav en del (i form av en Hem och Skola-förening i Tierp) kampanjade för att Comet borde dras tillbaka hos respektive återförsäljare.[35] Innan den debatten klingat av ledde publiceringen av Mystiska 2:an-episoden Fågelön i december 1985 till väl så nedgörande kritik (framförd i bland annat Dagens Nyheter) och i förlängningen till att det aktuella tidningsnumret – Comet 1985:3 – drogs tillbaka av förlaget, innan tidningen händelsevis helt lades ner (1985:3 blev Comets tredje och sista utgivna nummer).[36] "Gesten att dra in den del av upplagan på nummer tre som inte var såld var antagligen överdriven, men det lugnade en del upprörda känslor och tidningen var redan ekonomiskt dömd", skrev Semic-chefen Ebbe Zetterstad i slutet av 1980-talet.[37] En liknande händelse hade tidigare samma år drabbat en annan av förlagets mer kortlivade satsningar, humortidningen Etikett, vars tänkta premiärnummer 1985 ställdes in och makulerades varpå tidningen kortvarigt återuppstod på annat förlag 1986.[38][39] Torgny Litzell avgick som Semic-chef under visst tumult vid tiden för Comet-debaclet och uttryckte vid sin sorti: "Jag tror på både Etikett och Comet som framtida produkter, jag tror att det är oerhört kortsiktigt och oerhört destruktivt tänkande att inte ge dem en chans."[38] Efter kritiken mot serierna i Comet dämpades Gohs lust att fortsätta som serieskapare.[38] Det tog honom 17 år att färdigställa en ny tecknad serie: Dom oskyldiga (2002), i senare utgåva kallad Barnkorståget, publicerad som tredelad följetong i Fantomen hösten 2002.[40] "Allt det här bråket med Comet tog mig rätt hårt. Det gjorde att jag också kom av mig i arbetet med mitt album om barnkorståget", förklarade Gohs 1992, när serien ännu var långt ifrån avslutad; "Jag känner inte längre att jag har den totala frihet jag behöver för att berätta den här grymma historien."[41]

Pionjärskap som serieskapare och -pedagog

[redigera | redigera wikitext]

Serien Dödens fågel (1958) är den första svenska skräckserien.[42] Gohs albumdebut Dockan som inte kunde sova (1974) är den första svenska serien producerad för ett fransk-belgiskt seriealbumsformat.[43]

Gohs var också pionjär i Sverige i det att han arrangerade serietecknarläger för ungdomar tillsammans med Semic-redaktören tillika Seriefrämjandet Stockholm-ordföranden Christian Hammarström. Lägren hölls under sommar- och sportlov på Hamregården i Orsa (sommaren 1979 – vintern 1986) samt i Frederikshavn (sommaren 1981) och på Gotska sandön (sommaren 1986).[44][45] Verksamheten var föregångare till de serieläger som senare arrangerats på annat håll av serieskaparduon Gahrton-Unenge (indirekt Unghunden-belönat 1996[46]), Monica Hellström och Agneta Persson.[47]

Gohs var våren 1986 premiärutställare på Sveriges första specialgalleri för tecknade serier (Galerie C på Gåsgränd 4 i Gamla stan i Stockholm).[48][49]

Fantomen-omslagsmakaren (1957–2012)

[redigera | redigera wikitext]

Gohs är världens mesta Fantomen-omslagsmakare med sina drygt 900 omslagsmotiv åren 1957–2012. En majoritet av alla Fantomen-omslag fram till 2012 var illustrerade av Rolf Gohs.[50] Hans sammanlagt närmare tusen färgillustrationer för Fantomen är enligt Ulf Granberg "en prestation utan motstycke i svensk seriehistoria".[50]

Enligt Gohs själv hade han sin bästa period som Fantomen-omslagsillustratör under 1980- och en bit in på 1990-talet.[51][52]

Stildrag som serieskapare

[redigera | redigera wikitext]

Gohs teckningsstil kännetecknas av realism, kontrastverkan (med stora delar svarta ytor) och genomtänkta bildkompositioner.[53]

Gohs har av Sture Hegerfors beskrivits som Sveriges mest filmiska serieskapare.[54]

Inverkan på andra serieskapare

[redigera | redigera wikitext]

Gohs sätt att teckna har påverkat yngre serieskapare som Mikael Grahn (född 1958), Gunnar Krantz (född 1962) och Mikael Noguchi (född 1976).[55][7][8] Gohs bildade en tradition i svensk serieteckning som innebar "dramatiskt klippta scener, zoomningar och djärva förkortningar – filmteknik i tecknarscenografi", för att citera professorn i visuell kommunikation Lena Johannesson.[56]

Ställning inom svensk seriekultur och -historia

[redigera | redigera wikitext]
Rolf Gohs i sin ateljé 2010. T.h. ett par prisstatyetter: Adamson (1972) och 91:an-stipendiet (1984).

Mystiska 2:an har såväl i sin samtid som i retrospektiva sammanhang framhållits som en mer eller mindre unikt framstående svensk serie under 1970-talet.[57] Svenska Serieakademins president Sture Hegerfors skrev i slutet av 1970-talet att Gohs var "det intressantaste namnet inom svensk serieteckning just nu".[57] Daniel Atterbom ansåg under sin ordförandetid i Seriefrämjandet (1989–1995) att samlingsalbumet Mystiska 2:an från 1986 var hela åttiotalets bästa originalsvenska seriealbum.[58] Ulf Granberg (före detta mångårig Fantomen-redaktör) skrev 2017 i förordet till en nyproducerad Gohs-monografi: "Ingen annan inhemsk serieskapare har präglat det svenska serielandskapet i lika hög grad som Rolf Gohs."[59]

I Nationalencyklopedin (2023) anges att Rune Andréassons Bamse, Jan Lööfs Felix och Rolf Gohs' Mystiska 2:an varit de viktigaste verken inom svenska barnserier och ungdomsserier.[60] Samtidigt har det funnits en tid, kanske framförallt under 00-talet, när Gohs fallit i relativ glömska; exempelvis blev vare sig han eller hans serier överhuvudtaget omnämnda i Fredrik Strömbergs seriehistoriska översiktsverk Swedish Comics History (2003).[61] En 98-sidig biografisk artikel om Gohs och hans serieskapande trycktes som huvudartikel i Svensk Seriehistoria: andra boken från Svenskt Seriearkiv (2016).[62]

Två inbundna seriesamlingar har getts ut: Mystiska 2:an (1986) och Rolf Gohs: ett tecknarliv (2017). Den senare återger även en mängd omslagsillustrationer.

Tabellen avser att endast täcka in publiceringar på svenska.

År Övergripande
serietitel
Episodtitel
(fetmarkering = RG ensam skapare av figurer och handling)
Publicering Repriser och/eller senare bearbetningar Anmärkning
publikation nr/datum/årg. omfång[a] var omfång
1952 Kilroy Utan titel (slutet på en Chan-episod) Seriemagasinet 1952:6 5 Manusmedarbetare: Arne Linderholm.
Kilroy i Tibet 1952:7–11 25 Manusmedarbetare: Arne Linderholm.
Förbannelsens Pärla 1952:12–19 Manusmedarbetare: Arne Linderholm (del 1–6).
Kilroy i Klippstaden 1952:22–26
Kilroy och flygpiraterna 1952:27–33
Utan titel 1952:34–43
1953 Kilroy i San Francisco 1953:30–31
1954 Sagan om late Jöns Tuff och Tuss 1954:9 3 Handling hämtad ur sagoboken Nu ska ni få höra.[63][64]
Kilroy Utan titel Seriemagasinet 1954:50-51 6
1955 Världsrymdens erövrare 1955:50 10 Baserad på långfilmen med samma namn(en).[65]
1956 Bomben 1956:28-29 10 Kilroy 1970:3 9 Inspirerad av Hitchcock-filmen Sabotage.[b]
1957 Mannen från Claa 1957:1–13 39
1958 Dödens fågel 1958:24 10 Kilroy 1970:7 10
Thud 1973:2 (nr 20) 10
Rolf Gohs: ett tecknarliv (2017) 10
1966 Fantomen Den stora bankkuppen Fantomen 1966:11 25 Fantomen: den inbundna årgången 1966. D. 3 (2016) 25
1967 Pelle Svanslös Den nya hatten Pelle Svanslös
och hans vänner
4 "Berättad av Gösta Knutsson"
Äventyret i trollskogen 10
1970 Mystiska 2:an Mysteriet Rosenkammaren Mystiska 2:an nr 1 (1970) 31 Expressen maj–juli(?) 1974
Rolf Gohs: ett tecknarliv (2017) 31
Fantomen Jordbävningen Fantomen 1970:11 12 Manus: Janne Lundström.[66] Delvis italienskt material.[67]
Mystiska 2:an Blind hämnd Mystiska 2:an nr 2 (1970) 31 Expressen 2 juli–26 aug 1974
1971 Pelle Svanslös Utan titel Pelle Svanslös 1971:2 10
2
1971:3 4
5
1
3
Mystiska 2:an Terror i natten Mystiska 2:an nr 3 (1971) 32 Expressen ? sep–? nov 1974
Stenhästens öga nr 4 (1971) 32 Expressen ?/12 1973–7/2 1974
Toppserien 1978:4 15
Rolf Gohs: ett tecknarliv (2017) 30
1972 Mardrömmen
(titel fr.o.m. 1973: Fiskögat)
nr 5 (1972) 31 Expressen 9/7–?/8 1973
Toppserien 1978:9 14
Fantomen 2004:10 16
Cangams förbannelse nr 6 (1972) 31 Expressen 1974–jan/feb 1975
Toppserien 1978:7 20
Skatten på spökön Fantomen 1972:16–26 39 Expressen 25/8–?/? 1973 Synopsis: Janne Lundström.[68]
1973 Källarmysteriet Mystiska 2:an nr 7 (1973) 31 Expressen ?/?–?/12 1973 Synopsis: Janne Lundström.[68]
Toppserien 1978:9 18
Gravguldet Mystiska 2:an 1973:1 16 Expressen 8/2–9/3 1974 Synopsis, utifrån idéer av Gohs: Janne Lundström.[69]
Fantomen 1998:25 16
40 minuter med döden 1973:2 16 Expressen mars–april 1974 En variant av "Bomben" från 1956.[70]
Mystiska 2:an (samlingsalbum 1986) 16
Fantomen 1998:23 16
Tåg mot rött 1973:3 16 Expressen april–maj 1974
Toppserien 1978:9 9
Mystiska 2:an (samlingsalbum 1986) 16
Fantomen 1998:24 bilaga 8
1974 Spökfyren (1974); Nålen (1977) Expressen 27 aug–? sep Toppserien 1977:13 10
Dockan som inte kunde sova album 41 Expressen 1975 Textmedarbetare: Bo Herlin.[c]
Mystiska 2:an (samlingsalbum 1986) 39
1975 Glaspyramiderna album[72] 44 Mystiska 2:an (samlingsalbum 1986) 44
Bild & Bubblas stora seriebok (1989)
Utan titel (1975–1976);
Superhjälten: en serie om våld (1979–)
Gnistan 1975:41–1976:7 14 album (1979) 41
Bild & Bubblas stora seriebok (1989)
Mystiska 2:an lär dig ta bilder Foto och filmteknik 1975:12 3 Bästa fototipsen (1978) 4
1977 Rymlingarna Fantomen 1977:23 16 Mystiska 2:an (samlingsalbum 1986) 15
1978 Farlig last Fantomen 1978:22 20 Mystiska 2:an (samlingsalbum 1986) 20
1979 Mysteriet med frukostmaten som försvann Morron-Bladet (1) 1
Det gåtfulla brevet Fantomen 1979:23 20 Mystiska 2:an (samlingsalbum) 19
1982 Den stora chocken Nya Tider nr 2–4 3 Ofullbordad.[d]
Sacho, Stefan och langaren album 37 Manus: Janne Lundström.
1985 Blodsmak Comet 1985:1 18 Bild & Bubblas andra seriebok (1992) Manusmedverkan: Peter Sparring.[74]
Mystiska 2:an Fågelön 1985:3 33 Dialog: Stefan Stenudd.
1990 Utan titel Rolf Gohs-special 14 Ofullbordade (skapade 1953–1954).[75]
Äventyr i Afrika 27
2002 Dom oskyldiga (2002); Barnkorståget (2017) Fantomen 2002:21–23 62 Rolf Gohs: ett tecknarliv (2017) 60 Textbearbetning: Ulf Granberg.

Anmärkningar: Åtminstone visst Pelle Svanslös-material har sannolikt publicerats (möjligen originalpublicerats) i Expressen.[76] Dagsstrippversionen av Mystiska 2:an (ursprungligen i Expressen 1973–1975) har även förekommit i andra svenska dagstidningar.[77] Gohs har även varit inblandad i produktionen av fotografiska serier i Seriemagasinet på 1950-talet[65] och stått för viss bearbetning ("additionall art") i två Fantomen-serier i Fantomen 1970.[78]

Tidningar och julalbum

[redigera | redigera wikitext]
Titel Antal Period Typ Ref.
från till serietidn. övrigt
Seriemagasinet ca 300 (åtm. 1952) (efter 1961) [79]
Cowboy (åtm. 1952) [80]
Läderlappen (åtm. 1954)
Stålmannen (åtm. 1954)
[[Tomahawk (serietidning)]|Tomahawk]] (åtm. 1954)
Fantomen 911 1957 2012 [78][81]
Levande Livet ett femtiotal 1957 1961 [22]
Teknik för alla (åtm. 1958) [82]
Fantomen (julalbum) 37 1959 2000 [83]
Blixt Gordon [84]
Buffalo [84]
Helgonet [84]
James Bond [84]
Mandrake [84]
Seriemagasinet Special [84]
Serie-nytt [84]
TV-serier [84]
Western [84]
Krutrök [84]
Johnny Hazard [84]
King vid ridande polisen [84]
Flipper [84]
Buster [84]
Buffalo Bill [84]
Mannen från U.N.C.L.E. ≤ 17 (1960-talet) [85]
Mystiska 2:an 10 1970 1973 [86]
Kapten Kloss 19 1971 1973 [87][88]
Svenska Serier [84]
Comet 1 1985 [84][89]
Barracuda 9 1990 1991
Agent X9 (åtm. 1997) [84]

Böcker och kassettband

[redigera | redigera wikitext]
År Serie Titel

(fetmarkering = RG ensam upphovsman till volymen)

Författare Förlag Typ Ref.
skönlitt. seriebok facklitt. kassett
1967 Detektivklubben Detektivklubben Sven Ingvar Rabén & Sjögren
1968 Detektivklubben och skolmysteriet
1970 Katitzi Katitzi och Swing Katarina Taikon Gidlund
1974 Mystiska 2:an Dockan som inte kunde sova Rolf Gohs Coeckelbergh
1975 Glaspyramiderna Semic Press
1976 Per Stigman Per Stigmans äventyr: del 1 A. M. Marksman (Nils Holmberg) Oktoberförlaget
1979 Mystiska 2:an Superhjälten Rolf Gohs Semic Press
1981 Mysterie-böckerna Mysteriet med den brunna stugan Enid Blyton Rabén & Sjögren [90]
Mysteriet med den försvunna katten
Mysteriet med det hemliga rummet
Mysteriet med de anonyma breven
1982 Mysteriet med det stulna halsbandet
Mysteriet med det gömda huset
Mysteriet med teaterkatten
Mysteriet med den osynlige tjuven
Mystiska 2:an Stefan, Sacho och langaren Janne Lundström
1983 Mysterie-böckerna Mysteriet med den försvunne prinsen Enid Blyton [90]
Mysteriet med det konstiga byltet
Mysteriet vid Ekallén
Mysteriet i jägarvillan
1984 Mysteriet med rymmaren
Mysteriet med tjuvgömman
Mysteriet i spökslottet
1985 Om om (2 uppl.) Stefan Stenudd AWE/Geber [91]
1986 Mystiska 2:an Mystiska 2:an Rolf Gohs Medusa
1992 Seriekatalogen Seriekatalogen 1992/93 Alvglans
Åshöjdens BK Åshöjdens BK (samlingsvolym) Max Lundgren Bonniers juniorförl. [92]
Fem Fem på rymmarstråt Enid Blyton
Fem på smugglarjakt
1993 Fem på tjuvjakt
Fem stoppar spöktåget
Kerry Drake Kerry Drake: polisdetektiv Alfred Andriola Semic Press
1994 Blixt Gordon Blixt Gordon: [Dan Barrys klassiska äventyr 1951-1956] Dan Barry
Rip Kirby Rip Kirby: [de första tjugo åren i urval, 1946-1965] Alex Raymond m.fl.
1995 Mysterie-böckerna Mysteriet med den brunna stugan Enid Blyton Citadell [90]
Mysteriet med den försvunna katten
Mysteriet med det hemliga rummet
Mysteriet med de anonyma breven
Mysteriet med det stulna halsbandet
Mysteriet med det gömda huset
Mysteriet med teaterkatten
Mysteriet med den osynlige tjuven
Mysteriet med den försvunne prinsen
Mysteriet med det konstiga byltet
Mysteriet vid Ekallén
Mysteriet i jägarvillan
Mysteriet med rymmaren
Mysteriet med tjuvgömman
Mysteriet i spökslottet
1996 Mitt liv med Hamregården Olof Hambraeus 42 förl.
År Namn Kommentar TV-visning Ref.
1958 Statyetten amatörfilm [93]
1959 Rebellen amatörfilm [93]
Bollen ofullbordad amatörfilm [93]
1967 Mario elevfilm TV0 1967-12-04 [94]
1967 Serier för miljoner informationsfilm för Semic Press, tills.m. Sture Hegerfors [95]
Pang du är död elevfilm TV1 1970-03-15 [96]

Utställningar

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Var Från Till Typ Kommentar Ref.
sep. saml.
1965 Seriernas fantastiska värld Galleri Karlsson 1965-12-11 1966-01-06 visades även på andra håll: i Sverige, Italien och Frankrike [95][97]
1976 Svenska Seriemuseet Liseberg 1976-04-17 1978 [98][99]
1979 Serier för alla: svenska serier och serietecknare Nationalmuseum 1979-01-11 1979-03-18 två nummer [100]
1985 Bilden i barnets värld Barnmiljörådet 1985(?) 1985-03-?? [101]
1986 Rolf Gohs Galerie C 1986-04-05 42 nummer (till salu för ett styckepris av omkring 1 400 kronor).[49] [102]
Serier! Kulturhuset, Stockholm 1986-05-16 1986-11-02 [58]
Rolf Gohs 1986-06-05 1986-06-24 [103][104]
2004 Fantomen Seriegalleriet 2004-09-18 2004-10-13 [105]
2009 Stockholm i serier Stockholms stadsbibliotek 2009-11-18 2009-12-30 [106]
2010 Tidö leksaks- och seriemuseum 2010 2016-08-14[e] [108]
2016 Den vandrande vålnaden Åbergs museum 2016-03-30 2016-10-02 [109][110][111]
2017 Fantomen Galleriet, Strömstad 2017-09-23 2017-12-07 [112]

Kommentar: "sep." = separatutställning och "saml." = samlingsutställning.

Utmärkelser och stipendier

[redigera | redigera wikitext]

Filmrelaterat

[redigera | redigera wikitext]
  • 1959 – silverplakett samt specialpris för utmärkt regi i nationell amatörfilmstävling (för kortfilmen Statyetten)[93]
  • 1959 – förstapris i nordisk amatörfilmstävling (för kortfilmen Statyetten)[93]
  • 1959 – fjortondeplats i kategorin för dokumentärer på internationella amatörfilmfestivalen Union Internationale du Cinéma(de) i Helsingfors (för kortfilmen Statyetten)[93][113]
  • 1960 – silverplakett i nationell amatörfilmstävling (för kortfilmen Rebellen)[114]

Serierelaterat

[redigera | redigera wikitext]

Omslagsrelaterat

[redigera | redigera wikitext]

Omslag av Rolf Gohs har vid åtskilliga tillfällen röstats fram som "årets bästa" av Fantomen-läsarna:[78]

  • Sverige (Fantomen): 1971, 1972, 1973, 1974, 1975, 1978, 1983, 1990, 1991, 1993, 1996, 2006
  • Norge (Fantomet): 1983, 1984, 1987, 1989, 1990, 1991, 1993, 1996, 2004, 2012
  • Finland (Mustanaamio): 1987, 1989, 1990, 1991, 1992
  1. ^ Antal sidor (om ej annat anges).
  2. ^ Gohs hade inte sett filmen när han skapade serien men däremot läst ett referat av handlingen i en veckotidningsartikel om Hitchcock.[65]
  3. ^ Anges i kolofonen men ej på titelsidan i albumet 1974.[71] Han anges ej i samlingsalbumet 1986.
  4. ^ Tre serieavsnitt plus en introduktionssida hann publiceras av detta äventyr i Nya Tider innan tidskriften lades ner, varpå Gohs tappade lusten att fullfölja serien.[73]
  5. ^ Museets sista säsong (innan flytten till Stockholm) avslutades då.[107]
  1. ^ [a b c d] Store norske leksikon 2014.
  2. ^ Bülow 2016, s. 55–61.
  3. ^ Bülow 2016, s. 31 och 35.
  4. ^ [a b] Bülow 2016, s. 31.
  5. ^ [a b c] Larsson 1992, s. 58.
  6. ^ Bülow 2016, s. 91–92.
  7. ^ [a b] Noguchi 2000-10-01. Citat:
    "Moebius, Gimenez, Joe Johnston, Schiele, Alex Ross, Brian Bolland, Mike mcMahon, Rolf Gohs, Hans Lindahl. These are a big inspiration to me."
  8. ^ [a b] Moen 2007. Citat:
    "- Da jeg skulle tegne [Drabant], tenkte jeg på hva jeg likte å se på da jeg var ungdom. For eksempel tegneserien «Mystiska 2:an» fra 1969. Det er en ungdomsserie av den svenske tegneren Rolf Gohs. Dessuten kunne noen av bildene vært fra min egen ungdom, sier Mikael Noguchi."
  9. ^ https://www.dn.se/kultur-noje/fantomentecknaren-rolf-gohs-dod/
  10. ^ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/?query=Rolf%20gohs
  11. ^ http://csblogg.ufo.se/csblogg3/?p=62406
  12. ^ Bülow 2016, s. 22 och 112–113.
  13. ^ Sjöberg 2011. Citat:
    "Mest känd har Gohs blivit för serien "Mystiska 2:an" [...]. På många sätt har denna blivit stilbildande för den realistiska serien i Sverige."
  14. ^ Bülow 2016, s. 33 och 35.
  15. ^ Bülow 2016, s. 25–31.
  16. ^ [a b] Bülow 2016, s. 33.
  17. ^ Bülow 2016, s. 35.
  18. ^ Gohs 2017, s. 175.
  19. ^ [a b] Dahllöf 1992, s. 12.
  20. ^ Bülow 2016, s. 46.
  21. ^ Gohs 2017, s. 111.
  22. ^ [a b] Gohs 2017, s. 86.
  23. ^ Bülow 2016, s. 47–49.
  24. ^ Bülow 2016, s. 52–53 och 55.
  25. ^ Bülow 2016, s. 55.
  26. ^ Bülow 2016, s. 57–58.
  27. ^ [a b] Bülow 2016, s. 64.
  28. ^ Bülow 2016, s. 62.
  29. ^ Bülow 2016, s. 62 och 67.
  30. ^ Bülow 2016, s. 67.
  31. ^ Gohs 2017, s. 113.
  32. ^ Bülow 2016, s. 62, 64 och 72.
  33. ^ Bülow 2016, s. 62 och 64.
  34. ^ Bülow 2016, s. 96 och 98.
  35. ^ Bülow 2016, s. 98–100.
  36. ^ Bülow 2016, s. 100–101 och 104.
  37. ^ Bülow 2016, s. 101.
  38. ^ [a b c] Bülow 2016, s. 105.
  39. ^ Etikett. Kungsängen: Förlags AB Etikett. 1986-1986. Libris 637100 
  40. ^ Bülow 2016, s. 110–112.
  41. ^ Larsson 1992, s. 61.
  42. ^ Jfr Bülow 2016, s. 46.
  43. ^ Jfr Bülow 2016, s. 76.
  44. ^ Bülow 2016, s. 82, 84 och 109.
  45. ^ Krantz 2009, s. 10.
  46. ^ Bild & Bubbla nr 1/1998, s. 15, spalt 3–4.
  47. ^ Krantz 2009, s. 11.
  48. ^ Åkerblom 1986.
  49. ^ [a b] Lehman 1986.
  50. ^ [a b] Gohs 2017, s. 175.
  51. ^ Eriksson 2010, s. 87.
  52. ^ Jfr Bülow 2016, s. 113.
  53. ^ Rolf Gohs i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 19 november 2019.
  54. ^ Bülow 2016, s. 78.
  55. ^ Bülow 2016, s. 78 och 91–92.
  56. ^ Johannesson 1995, s. 246.
  57. ^ [a b] Bülow 2016, s. 93.
  58. ^ [a b c] Bülow 2016, s. 109.
  59. ^ Gohs 2017, s. 3.
  60. ^ tecknade serier i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 18 november 2023.
  61. ^ Strömberg 2003.
  62. ^ Bülow 2016.
  63. ^ Tuff och Tuss 1954:9, s. 19.
  64. ^ Bülow 2016, s. 41.
  65. ^ [a b c] Bülow 2016, s. 42.
  66. ^ Ihrstedt 2002.
  67. ^ "Index", Thud 1973:2 (nr 20), s. 24, spalt 2.
  68. ^ [a b] Thud nr 20 (2/1973), s. 17. Citat:
    "Janne Lundström har skrivit synopsis till nr 7 och fortsättningsserien och därefter har Gohs bearbetat dessa synopsis efter sitt speciella kynne."
  69. ^ Thud 1973:2 (nr 20), s. 24, spalt 3. Citat:
    "Janne Lundström har skrivit synopsis efter Rolf Gohs ideer till nr 1 och 3."
  70. ^ Thud 1973:2 (nr 20), s. 24, spalt 3.
  71. ^ Gohs 1974, s. 1–2.
  72. ^ Bülow 2016, s. 81.
  73. ^ Bülow 2016, s. 94.
  74. ^ Bülow 2016, s. 96.
  75. ^ Rolf Gohs-special (1990), s. [2] och [44].
  76. ^ Jfr Thud 1973:2 (nr 20), s. 14.
  77. ^ Atterbom 1989, s. 275.
  78. ^ [a b c] PhantomWiki 2017-11-04.
  79. ^ Gohs 2017, s. [77] och 107.
  80. ^ Gohs 2017, s. 78.
  81. ^ Gohs 2017, s. 91 och 111.
  82. ^ ”Teknik för alla 8, 1958 . Ny småbil tes.. (423406291) ᐈ peha2217 på Tradera”. Tradera. 14 oktober 2020. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201019140656/https://www.tradera.com/item/341411/423406291/teknik-for-alla-8-1958-ny-smabil-testas-nsu-prinz-omslag-rolf-gohs. Läst 19 oktober 2020. 
  83. ^ PhantomWiki 2017-11-05.
  84. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] Gohs 2017, s. 107.
  85. ^ PhantomWiki 2012-01-08.
  86. ^ Gohs 2017, s. 88–89.
  87. ^ Ekström 2014.
  88. ^ Kapten Kloss. Solna: Semic press. 1971-1973. Libris 1667522 
  89. ^ Comet. Sundbyberg: Semic press. 1985-1985. Libris 3618423 
  90. ^ [a b c] ”Mysterieböckerna”. Arkiverad från originalet den 16 mars 2019. https://archive.today/20190316153603/http://www.monsterashistoria.se/mysterie.htm. Läst 16 mars 2019. 
  91. ^ Stenudd 2011.
  92. ^ ”Aktuellt”. HB M. Lundgrens Förlag. Arkiverad från originalet den 16 mars 2019. https://archive.today/20190316154042/http://www.lundgrensforlag.se/crbst_32.html. Läst 16 mars 2019. 
  93. ^ [a b c d e f] Bülow 2016, s. 48.
  94. ^ Bülow 2016, s. 57.
  95. ^ [a b] Bülow 2016, s. 58.
  96. ^ Bülow 2016, s. 59.
  97. ^ Danielsson u.å.
  98. ^ ”Seriemuseet - Lisepedia”. Liseberg. Arkiverad från originalet den 18 april 2021. https://web.archive.org/web/20210418132659/http://www.lisepedia.se/Seriemuseet. Läst 18 april 2021. 
  99. ^ Hegerfors 1995, s. 88.
  100. ^ Serier för alla: svenska serier och serietecknare : Nationalmuseum 11.1-18.3 1979. Nationalmusei utställningskatalog, 0585-3222 ; 417. Stockholm: Nationalmuseum. 1979. Libris 7602184. ISBN 91-7100-148-4 , s. 18.
  101. ^ Andersson, Lena (12 februari 1985). ”Ett lapptäcke av minnen: barndomens bilder följer oss genom livet”. Dagens Nyheter: s. 36. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-02-12/42/36.  Citat: "Den heter 'Bilden i barnets värld' och pågår fram till slutet av mars." Av artikelns illustrationer framgår att omslaget till Fantomen nr 15/1984 ingick i utställningen. Ang. utställningsperioden: jfr Abrakadabra 1985:4 sid 16 (citat: "Vintern 1985 visade Barnmiljörådet en utställning som hette Bilden i Barnets Värld.").
  102. ^ Bülow 2016, s. 103 och 110.
  103. ^ ”Dagens vernissager”. Dagens Nyheter: s. 63. 7 juni 1986. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-06-07/151/63?searchTerm=%22rolf+gohs%22+galerie. Läst 21 mars 2019. 
  104. ^ ”Utställningar”. Dagens Nyheter: s. 50. 7 juni 1986. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-06-07/151/50?searchTerm=%22rolf+gohs%22. Läst 21 mars 2019. 
  105. ^ Från lila vålnad till blågul hjälte: [Lee Falk's Fantomen. Stockholm: GML. 2010. Libris 11936538. ISBN 978-91-86215-54-5 , s. 48.
  106. ^ Mynewsdesk 2009.
  107. ^ ”Tidö Slott – Öppettider och priser”. Tidö Slott. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160812213938/http://www.tidoslott.se/priseroppettider. Läst 12 augusti 2016. 
  108. ^ ”DSC_1105 | pogono | Flickr”. 20 juli 2010. https://www.flickr.com/photos/pogono/5522065747/in/album-72157626130587293/. Läst 30 maj 2019. 
  109. ^ Nyhetsbyrån TT (24 mars 2016). ”Fantomenkonst på Åbergs museum”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/fantomenkonst-pa-abergs-museum. Läst 21 mars 2019. 
  110. ^ Haglund 2016.
  111. ^ ”Åbergs Museum - Jan Håfström”. Åbergs Museum. 2016. Arkiverad från originalet den 19 april 2016. https://web.archive.org/web/20160419171528/http://www.abergsmuseum.se/sv.html/museet-tillfallig-utstallning. 
  112. ^ ”GALLERIET”. Arkiverad från originalet den 17 mars 2019. https://archive.today/20190317022255/https://www.galleriet.in/. Läst 17 mars 2019. 
  113. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190321200049/http://unica-web.com/archive/congresses/1959/1959-4.jpg. Läst 19 november 2019. 
  114. ^ Bülow 2016, s. 49.
  115. ^ Bild & Bubbla 1977:4, s. 2.
  116. ^ ”Gohsapågen prisad”. Dagens Nyheter: s. 20. 1 juni 1984. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-06-01/147/20?searchTerm=gohs. Läst 20 november 2017. 
  117. ^ Gohs 2017, s. 108.
  118. ^ Atterbom 1989, s. 273.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Atterbom, Daniel (1989). Atterbom, Daniel. red. ”Min middag med Rolf Gohs”. Bild & Bubblas stora seriebok (Stockholm: Seriefrämjandet): sid. 273–277.  Libris 7653937
  • Bülow, Simon (2016). Granberg, Ulf. red. ”Mystiska kontraster – Rolf Gohs och hans filmiska serier”. Svensk Seriehistoria (Malmö: Seriefrämjandet) 2: sid. 22–119.  Libris 19503642
  • Dahllöf Olle, Andersson Anders, red (1992). Seriekatalogen: serier i Sverige. 1992/1993 (1. uppl.). Stockholm: Alvglans. Libris 3615794. ISBN 91-7556-086-0 
  • Gohs, Rolf (1974). Dockan som inte kunde sova. Mystiska 2:an 1 (1. uppl.). Stockholm: Coeckelbergh. Libris 12189382. ISBN 91-7250-023-9 
  • Gohs, Rolf; Granberg Ulf (2017). Rolf Gohs: ett tecknarliv : serier och illustrationer från sextio års bildskapande. Trosa: Cobolt. Libris 20846518. ISBN 9789187861628 
  • Hegerfors, Sture; Jacobsson Oscar (1995). Boken om Adamson: [och om hans skapare, Oscar Jacobsson och om Svenska serieakademin och Adamsonstatyetten] (1. uppl.). Stockholm: Bonnier Carlsen. Libris 7457159. ISBN 9163805251 
  • Ihrstedt, Björn (3 oktober 2002). "Fantomen presenterar: Rolf Gohs". Fantomen, 21. s. V.
  • Johannesson Lena, Qvarsell Birgitta, red (1995). Den olydiga boken [Elektronisk resurs : om lättläst-bokens kommunikativa rum]. SIC (Linköping), 0280-5634 ; 37. Linköping: Tema, Univ. Libris 16555326. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-106622 
  • Krantz, Gunnar (2009). Seriepedagogik i Sverige. Malmö: Seriefrämjandet 
  • Larsson, Nisse (1992). Svenska serietecknare. Stockholm: Alfabeta. Libris 7662759. ISBN 917712331X 
  • Lehman, Martin (11 april 1986). ”Galleriägare med seriesinne”. Svenska Dagbladet: s. 15. https://www.svd.se/arkiv/1986-04-11/15. Läst 31 maj 2019. 
  • Eriksson, Magnus (2010). ”Rolf Gohs”. Från lila vålnad till blågul hjälte (Stockholm: GML): sid. 86–91.  Libris 11936538
  • Strömberg, Fredrik (2003) (på engelska). Swedish comics history. Stockholm: Seriefrämjandet. Libris 9673200. ISBN 9197444081 
  • Åkerblom, Klas (1986). Atterbom Daniel, Åkerblom Klas & Jonason Magnus. red. ”Ännu en "galning" i seriesverige”. Bild & Bubbla (Stockholm: Seriefrämjandet) 78 (1): sid. 14. 

Uppslagsverk

[redigera | redigera wikitext]

Pressmeddelanden

[redigera | redigera wikitext]

Övriga artiklar

[redigera | redigera wikitext]