Hoppa till innehållet

Vitgumpsnäppa

Från Wikipedia
Vitgumpsnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Vitgumpsnäppa i vinterdräkt i Uruguay.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteCalidris
ArtVitgumpsnäppa
C. fuscicollis
Vetenskapligt namn
§ Calidris fuscicollis
AuktorVieillot, 1819
Utbredning
Synonymer
  • Erolia fuscicollis
  • Piplärkssnäppa

Vitgumpsnäppa[2] (Calidris fuscicollis) är en nordamerikansk fågel i familjen snäppor i ordningen vadarfåglar.[3] Den häckar i arktiska delar av Alaska och Kanada. Vintertid flyttar den så långt söderut som södra Sydamerika och är därmed en av de nordamerikanska fåglarna som har längst flyttväg. Tillfälligt påträffas den i Europa, med bland annat ett 30-tal fynd i Sverige. Den minskar i antal men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]
Vitgumpsnäppa i häckningsdräkt.

Den adulta snäppan mäter 16–18 centimeter och är alltså något mindre än kärrsnäppan (Calidris alpina). Den har i likhet med gulbröstad snäppa (C. bairdi) en ganska långsmal kroppsform och korta ben vilket skiljer dem båda från alla andra småvadare. I alla dräkter har den ett tydligt vitt ögonbrynsstreck och ett tydligt mörkt tygelstreck framför ögat. Den har en mörk näbb med svagt nedåtböjd spets och en ljusare brun näbbas på undre näbbhalvan. Det som urskiljer arten är dock det som namnet avslöjar, nämligen den för släktet unika vita övergumpen.[4]

Den karakteristiska vita övergumpen syns tydligt i flykten.

Vitgumpssnäppan lockar med ett karakteristiskt gnissligt, musliknande pip, "tsiit". Spellätet är mycket ljust, mekaniskt och insektsliknande.[4][5]

Vitgumpsnäppa häckar i arktiska Nordamerika, från norra Alaska och möjligen norra Yukon österut till nordvästra Mackenzie, Banksön, Melvilleön och Bathurstön söderut till fastlandets norra kust i Mackenzie och Keewatin, nordvästra Hudson Bay (Chesterfieldviken) samt Southamptonön och södra Baffinön.[6] Den övervintrar i Sydamerika huvudsakligen söder om Ekvatorn och öster om Anderna, från södra Brasilien till Eldslandet och Kap Horn, men även österut till Falklandsöarna och tillfälligt väster om Anderna i Chile.[6] Fågeln har en av de längsta flyttvägarna bland nordamerikanska fåglar.[7] Höstflyttningen sker över Atlanten från nordöstra Nordamerika till norra Sydamerika, sedan mot sydost över Amazonområdet i ungefär en månad.[6] Mot norr flyger den istället över Västindien och genom Nordamerikas inland till häckplatserna i Arktis.[6]

Vitgumpsnäppans utbredningsområde, där orangerött är vistelse häckningstid, blått övervintringsområde och gult områden den passerar under flyttningen.

Arten påträffas tillfälligt på Galápagosöarna, Svalbard och Franz Josefs land. Arten är en sällsynt gäst i Västeuropa, där den är en regelbunden besökare i Azorerna under hösten, men även i Storbritannien.[8] I Sverige har den påträffats 34 gånger, det första tillfället 8 augusti 1978 i Vejbystrand i Skåne.[9]

På södra halvklotet har den uppträtt i Australien,[6] Nya Zeeland[10] samt i Sydgeorgien och möjligen Sydorkney.[11]

Taxonomi och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Vitgumpsnäppan beskrevs som art 1819 av franska ornitologen Louis Jean Pierre Vieillot, som Tringa fuscicollis. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Dess närmaste släkting är inte gulbröstad snäppa som den i övrigt är mest lik. Istället står den närmast dvärgsnäppa (C. minutilla).[12][13] Hybridisering förekommer mellan vitgumpsnäppan och kärrsnäppa och den misstänks också ha hybridiserat med prärielöpare (C. subruficollis).[14][15]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Häckningstid hittas vitgumpsnäppan nära sumpiga våtmarker på tundran,[6] där den lever av små inverterbrater som mollusker, kräftdjur, maskar och insektslarver, men också frön. Honan lägger fyra olivgröna ägg i en skålformad sänka fodrad med löv, mossa och lavar. Äggen ruvas till skillnad från andra Calidris-arter av enbart honan, i 22 dagar.[16][17][18] De kläckta kycklingarna lämnar boet efter endast en dag. Honan håller dem varma, men de måste hitta sin egen föda. Först efter 16–17 dagar är de flygga.[16]

Häckande vitgumpsnäppa.
Vitgumpsnäppans ägg.

En stor del av flyttningen utgörs av några få långa non stop-sträckor, var och en upp till 60 timmar och 400 mil långa.[6] Under flyttningen i Sydamerika vistar den havsstränder, flodbankar, öppna fält och våtmarker upp till 450 meters höjd.[19][20] I övervintringsområdet i kustnära Buenos Aires är den mycket vanlig på tidvattensslätter, i våtmarker och översvämmade fält, men ovanlig på sandstränder och sällsynt på gräsmarker.[21] I Eldslandet är den en regelbunden besökare på Isla Grande där den besöker lerslätter och laguner inåt land.[22] Av andra vadararter ses den oftast med tuvsnäppa, både på häcklokaler och i övervintringsområdet.[21][23]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, till följd av habitatförlust och möjligen jakt.[24] Den tros dock minska inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Fågeln har på svenska även kallats piplärkssnäppa.[25] Det vetenskapliga artnamnet fuscicollis betyder "sothalsad" eller "brunhalsad".[26]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2017 Calidris fuscicollis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 26 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 164-165. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 165. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ [a b c d e f g] Parmelee, D. F. (2020). White-rumped Sandpiper (Calidris fuscicollis), version 1.0. In Birds of the World (A. F. Poole, P. R. Stettenheim, and F. B. Gill, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.whrsan.01
  7. ^ White-rumped Sandpiper Faktablad om vitgumpsnäppa på allaboutbirds.org
  8. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 103. ISBN 978-84-941892-9-6 
  9. ^ Vitgumpsnäppa, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  10. ^ Falla, R. A., R. B. Sibson and E. G. Turbott. (1979). The new guide to the birds of New Zealand. Auckland: Collins.
  11. ^ Tickell, W. L. N. (1960). Notes from the South Orkneys and South Georgia. Ibis 102:612-614.
  12. ^ Banks, R.C. (2012), Classification and Nomenclature of the Sandpipers (Aves: Arenariinae), Zootaxa 3513, 86-88.
  13. ^ Gibson, R., and Baker, A. (2012) Multiple gene sequences resolve phylogenetic relationships in the shorebird suborder Scolopaci (Aves: Charadriiformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 64: 66-72.
  14. ^ Wilson, Angus. ”A putative hybrid white-rumped sandpiper × dunlin from the east coast of the USA”. Ocean Wanderers. http://www.oceanwanderers.com/WayneRichardson.Sandpiper.html. Läst 11 oktober 2006.  ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 april 2007. https://web.archive.org/web/20070418003301/http://www.oceanwanderers.com/WayneRichardson.Sandpiper.html. Läst 15 november 2017. 
  15. ^ McLaughlin, K.A.; Wormington, A. (2000). ”An apparent Dunlin × White-rumped Sandpiper hybrid”. Ontario Birds 18 (1): sid. 8–12. https://sora.unm.edu/sites/default/files/8-12%20OB%20Vol%2018%231%20Apr2000.pdf. Läst 15 september 2021. 
  16. ^ [a b] ”White-rumped Sandpiper Calidris fuscicollis”. Guide to North American Birds. National Audubon Society. https://www.audubon.org/field-guide/bird/white-rumped-sandpiper. Läst 12 oktober 2015. 
  17. ^ Cantar, R.V.; Montgomerie, R.D. (1985). ”The Influence of Weather on Incubation Scheduling of the White-Rumped Sandpiper (Calidris fuscicollis): A Uniparental Incubator in a Cold Environment”. Behaviour 95 (3): sid. 261–289. doi:10.1163/156853985x00154. 
  18. ^ Borowik, Oskana A.; McLennan, Deborah A. (1999). ”Phylogenetic Patterns of Parental Care in Calidridine Sandpipers”. The Auk 116 (4): sid. 1007–1117. https://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/auk/v116n04/p1107-p1117.pdf. Läst 2 oktober 2015. 
  19. ^ Spaans, A. L. (1978a). Status and numerical fluctuations of some North American waders along the Surinam coast. Wilson Bulletin 90:60-83.
  20. ^ Harrington, B. A., F. J. Leeuwenberg, S. Lara Resende, R. McNeil, B. T. Thomas, J. S. Grear and E. F. Martinez. (1991). Migration and mass change of White-rumped Sandpipers in North and South America. Wilson Bulletin 103:621-636.
  21. ^ [a b] Myers, J. P. and, L. P. Myers (1979). Shorebirds of coastal Buenos Aires Province, Argentina. Ibis 121:186–200.
  22. ^ Humphrey, P.S., Bridge, D., Reynolds, P.W. and Peterson, R.T. (1970). Birds of Isla Grande (Tierra del Fuego). Smithsonian Institution, Washington, D.C.
  23. ^ Parmelee, D. F., D. W. Greiner and W. D. Graul. (1968). Summer schedule and breeding biology of the White-rumped Sandpiper in the central Canadian arctic. Wilson Bulletin 80:5-29.
  24. ^ Delany, S. and Scott, D. 2006. Waterbird population estimates. Wetlands International, Wageningen, The Netherlands.
  25. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening
  26. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]