Hoppa till innehållet

Messier 15

Från Wikipedia
Messier 15
Klotformiga stjärnhopen Messier 15 fotograferad av rymdteleskopet Hubble. Den planetariska nebulosan Pease 1 syns som ett suddigt rödaktigt objekt nära övre vänstra hörnet.NSF / AURA
Observationsdata
Stjärnbild Pegasus.[1]
Rektascension 21t 29m 58,33s[2]
Deklination +12° 10′ 01,2″[2]
Klass IV[4]
Avstånd 33 000[3] ljusår
Skenbar storlek 18,0 bågminuter
Skenbar magnitud +6,2
Fysiska egenskaper
Massa 5,6 x 105[5] solmassor
Uppskattad ålder 12,5 ± 1,3[6] miljarder år
Upptäckt
Upptäcktsår 1746
Upptäckare Jean-Dominique Maraldi
Andra beteckningar
M 15, NGC 7078, GCL 120 [7]
Se också: Klotformiga stjärhopar, Lista över klotformiga stjärhopar

Messier 15 (M15) även känd som NGC 7078 är en klotformig stjärnhop i stjärnbilden Pegasus.[1] Den upptäcktes 1746 av Giovanni Domenico Maraldi och infördes 1764 i Charles Messiers katalog över kometliknande objekt. Dess uppskattade ålder är 12,5 miljarder år,[6] vilket gör stjärnhopen till en av de äldsta kända.[8]

Messier 15 befinner sig 33 600 ljusår från jorden och har en absolut magnitud på -9,2, vilket innebär en luminositet på 360 000 gånger solens. Den är en av de tätast packade klotformiga stjärnhoparna i Vintergatan. I kärnan, som har genomgått en ”kärnkollaps”, finns ett enormt antal stjärnor, som kretsar kring ett antaget svart hål i centrum.[9]

Messier 15, med totalt över 100 000 stjärnor,[10] innehåller 112 variabla stjärnor och minst 8 pulsarer, däribland ett dubbel-neutronstjärnesystem, M15 C. I Messier 15 återfinns också Pease 1, en av de fyra enda kända planetariska nebulosorna som ligger inne i en klotformig stjärnhop. Pease 1 upptäcktes 1928.[1][11] Bara tre andra har hittats i klotformiga kluster sedan dess (2021).[12]

Amatörastronomi

[redigera | redigera wikitext]

Messier 15:s skenbara magnitud är 6,2 vilket innebär att den kan ses som en suddig stjärna med handkikare eller ett litet teleskop.[10] Med ett 6-tums teleskop eller större kan enskilda stjärnor upplösas, varav de ljusaste är av magnitud +12,6. Stjärnhopen ses med en diameter av 18 bågminuter (tre tiondelar av en grad tvärs över).[10] Den är belägen 4.2° västnordväst om den ljusaste stjärnan i Pegasus, Epsilon Pegasi.

Röntgenkällor

[redigera | redigera wikitext]

Satelliterna Uhuru och Chandra X-ray Observatory har upptäckt två ljusstarka källor till röntgenstrålning i hopen: Messier 15 X-1 (4U 2129+12) och Messier 15 X-2. [13][14] Den förstnämnda verkar vara den första astronomiska röntgenkällan som upptäckts i Pegasus.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 15, 23 maj 2021.
  1. ^ [a b c] ”Pegasus Constellation” (på engelska). http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Pegasus-constellation/. Läst 15 augusti 2015. 
  2. ^ [a b] Goldsbury, Ryan; Richer, Harvey B.; Anderson, Jay; Dotter, Aaron; Sarajedini, Ata; Woodley, Kristin (December 2010). ”The ACS Survey of Galactic Globular Clusters. X. New Determinations of Centers for 65 Clusters”. The Astronomical Journal 140 (6): sid. 1830–1837. doi:10.1088/0004-6256/140/6/1830. Bibcode2010AJ....140.1830G. 
  3. ^ Hessels, J. W. T.; Ransom, S. M.; Stairs, I. H.; Kaspi, V. M.; Freire, P. C. C. (November 2007). ”A 1.4 GHz Arecibo Survey for Pulsars in Globular Clusters”. The Astrophysical Journal 670 (1): sid. 363–378. doi:10.1086/521780. Bibcode2007ApJ...670..363H. 
  4. ^ Shapley, Harlow; Sawyer, Helen B. (August 1927). ”A Classification of Globular Clusters”. Harvard College Observatory Bulletin 849 (849): sid. 11–14. Bibcode1927BHarO.849...11S. 
  5. ^ Marks, Michael; Kroupa, Pavel (August 2010). ”Initial conditions for globular clusters and assembly of the old globular cluster population of the Milky Way”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 406 (3): sid. 2000–2012. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.16813.x. Bibcode2010MNRAS.406.2000M.  Mass is from MPD on Table 1.
  6. ^ [a b] Koleva, M.; Prugniel, Ph.; Ocvirk, P.; Le Borgne, D.; Soubiran, C. (April 2008). ”Spectroscopic ages and metallicities of stellar populations: validation of full spectrum fitting”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 385 (4): sid. 1998–2010. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.12908.x. Bibcode2008MNRAS.385.1998K. 
  7. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier+15. Hämtad 23 maj 2021.
  8. ^ O'Malley, Erin M.; Gilligan, Christina; Chaboyer, Brian (April 2017). ”Absolute Ages and Distances of 22 GCs Using Monte Carlo Main-sequence Fitting”. The Astrophysical Journal 838 (2): sid. 162. doi:10.3847/1538-4357/aa6574. https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/2017ApJ...838..162O. Läst 1 mars 2021. 
  9. ^ ”Evidence for an intermediate-mass black hole in the globular cluster M 15. II. Kinematic analysis and dynamical modeling”. Astronomical Journal. Hubble Space Telescope 125 (1): sid. 376–377. 2003. doi:10.1086/345574. Bibcode2003AJ....125..376G. 
  10. ^ [a b c] ”M 15”. astropix. Arkiverad från originalet den 16 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130116133519/http://astropix.com/HTML/SHOW_DIG/M15_Pease1.HTM. Läst 23 maj 2021. 
  11. ^ Cohen, J.G.; Gillett, F.C. (1989). ”The peculiar planetary nebula in M 22”. Astrophysical Journal 346: sid. 803–807. doi:10.1086/168061. Bibcode1989ApJ...346..803C. https://authors.library.caltech.edu/96075/1/1989ApJ___346__803C.pdf. 
  12. ^ ”more”. SEDS.org. http://messier.seds.org/more/m015_h2.html. 
  13. ^ Forman W; Jones C; Cominsky L; Julien P; Murray S; Peters G (1978). ”The fourth Uhuru catalog of X-ray sources”. Astrophysical Journal Supplement Series 38: sid. 357. doi:10.1086/190561. Bibcode1978ApJS...38..357F. 
  14. ^ White NE; Angelini L (2001). ”The discovery of a second luminous low-mass X-ray binary in the globular cluster M15”. Astrophysical Journal Letters 561 (1): sid. L101–5. doi:10.1086/324561. Bibcode2001ApJ...561L.101W. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
   NGC 7076  •  NGC 7077  •  NGC 7078  •  NGC 7079  •  NGC 7080