Hoppa till innehållet

Meterspår

Från Wikipedia
Tåg från Rhätische Bahn på stationen Alp Grüm på Berninabanan i Schweiz.
Motorvagn i trafik för Salvesen & Thams, på Orkanger stasjon vid Thamshavnsbanan i Orkdals kommun i Norge.

Meterspår är en smalspårig spårvidd för spårburen trafik med spårvidden 1 000 millimeter. Spårvidden har mest använts på europeiska järn- och spårvägsnät men förekommer även i Sydostasien, Latinamerika, och Afrika. I Indien fanns ett omfattande meterspårsnät, men detta har, förutom några enstaka bergs- och turistbanor, mellan 1991 och 2018 byggts om till bredspår i Project Unigauge(en).[1]

I Europa är spårvidden vanlig hos spårvägar, däribland Zagrebs spårväg. Ett land med många meterspåriga banor, både järnväg och spårväg, är Schweiz.

Meterspår i Norden

[redigera | redigera wikitext]
Spårvagn på Kongens gate i Trondheim 1966.

I Sverige finns ingen bana med meterspår kvar, förutom på Skansens bergbana i Stockholm. Spårvidden användes för de nedlagda stadsspårvägarna i Ulricehamn och Kiruna samt på hästspårvägen i Göteborg fram till 1902.

I Finland används meterspår hos Helsingfors spårväg.

I Norge finns meterspår i spårvägen Gråkallbanen i Trondheim samt på museijärnvägen Thamshavnsbanan strax utanför Trondheim.

I Danmark har det tidigare funnits järnvägar med meterspår, bland annat järnvägarna på Bornholm och den numera normalspåriga Skagensbanen.

Spår- och järnvägar med meterspår

[redigera | redigera wikitext]

Listan omfattar såväl banor i drift som nedlagda.

En Valmet RM 2Salutorget i Åbo 1959.
Skansens bergbana.

Övriga Europa

[redigera | redigera wikitext]
Kusttram nära Oostende i Belgien.
En Tatra T3 från Osijeks spårväg vid Ante Starčevićs torg i Osijek.
Spårvagnar i Zürich: en Bomardier Cobra och en Mirage.
Pendeltåg av modell Serie 2600 de Renfe på stationen Ablaña i Mieres i Asturien, Spanien.
Chiemseebahn i Bayern.
Tåg mot Brocken vid bron i Eckerloch på Harzer Schmalspurbahnen i Tyskland.